Watchmen

Den omöjliga serien
blev film – till slut

80-talsserien ”Watchmen” är serien som ingen vågade filma. I Zack Snyders händer blir den dock film till sist, och det smakar lika mycket som det kostar.

Serien ”Watchmen” besteg ny mark och omdefinierade hela superhjältegenren. En samhällskritisk och cynisk berättelse om vanliga människor som blir superhjältar. Superhjältar som inte vet vad som är gott eller ont, superhjältar som mördar och utnyttjar – superhjältar lika förvirrade och ångestfyllda som när de var vanliga dödliga.

The Comedian (Jeffrey Dean Morgan), en avdankad superhjälte, blir mördad. Rorschach (Jack Earle Haley) vill ha vedergällning. Rorschach och The Comedian tillhörde nämligen samma superhjältegäng; Watchmen – en samling superhjältar som numera lagt sina trikåer åt sidan. Han beger sig ut för att samla ihop alla igen, och ta reda på vem som mördat hans vapenbroder.

”Ännu en superhjältefilm...”, tänkte jag när jag gick in i biosalongen men förväntningarna ökade när jag såg uppslutningen.
Det jag serveras är en synisk världsåskådning genom några superhjältars ögon. Karaktärer som långt ifrån är goda kämpar, med sina demoner i ett New York som verkar dränkas i regn. Det hela utspelar sig i slutet av 80-talet och risken för ett tredje världskrig är överhängande. Sovjet befaras göra verklighet av sina atombombshot och utplåna resten av världen i ett svep. Domedagskänslan är hela tiden närvarande.

”Existensen av liv är kraftigt överskattad” säger Dr Manhattan (Billy Crudup) där han står skimrande blå och naken på mars och överväger sina möjligheter att rädda världen. Silk Spectre (Malin Åkerman) är där för att försöka övertala honom. Dr Manhattan blev instängd i ett radioaktivt rum när han var ung och man trodde att han dog. Istället återuppstod han med otroliga superkrafter – bland annat möjligheten att se framtiden. Låter som ett upplägg för en kalkon, men detta är allt annat. Det är inspirerande och hjärtskärande på samma gång. Dr Manhattans ord sveper över våra huvuden som en missil och påminner oss om vår egen inkompetens vad gäller att ta hand om varandra och vår planet. Så varför inte? Mars klarar sig bra utan den minsta mikroorganismen medan jorden går mot en säker undergång.

Rorschachs Noirverklighet och Billy Crudups sparsmakade minspel i samspel med Larry Fongs foto och självklart alla visuella effekter gör den här historien elektrisk. Förutom vissa mindre genomtänkta scener så är den här filmen magisk.

Försök inte att förstå! Låt bara domedagspoesin skölja över dig och se verkligheten bland alla trikåer. Kanske är verkligheten precis så här. Tillåt dig att följa med i kamerans vandring mellan sargade superhjältars minnesbanker. Låt dig svepas med och ta dessa trikåförsedda, trasiga själar på största allvar. Åk hem, glid ner i dina trikåer och kämpa för din rätt att överleva.

Av Jonny Holmberg