Vantage Point

Åtta presidentmord på raken

Under ett offentligt framträdande inför ett toppmöte i Madrid skjuts USA:s president ihjäl inför tusentals vittnen. Mardrömmen är ett faktum. För vissa.

Kort efter att skotten har fallit briserar en bomb på platsen. Kaos råder, men de som ligger bakom måste hittas. Secret Service måste agera snabbt. Vi får följa händelseförloppet utifrån åtta olika synvinklar, om det så är utifrån livvaktens, turistens, presidentens eller terroristens perspektiv. Varje ögonskildring ger oss mer kött på benen angående vad det egentligen var som hände både före och efter det att mordet ägde rum.

Det här är inget mästerverk. Det är en film som klarar tummen upp-gränsen med liten marginal. Historiesammanvävning har gjorts förut, och det är rätt många klyschor som spelas upp framför oss. Själva händelseförloppet är inte speciellt långt, det är över på ett tjugotal minuter och filmen utspelar förståeligt nog på en väldigt begränsad yta. En mängd duktiga skådespelare bidrar till att det att det fungerar, men de agerar lite stelt och gör inte några superprestationer.

Lite smått tjatigt och irriterande blir det också ibland när de envisas med att övertydligt spola tillbaka filmsnutten vi sett och sedan visa att klockan blir tolv, för att därifrån påbörja nästa historia. Att visa klockan hade räckt. Och frågan är om tidsförhållandena verkligen håller. Det känns i vissa scener som om saker sker väldigt kort efter varandra, sedan när man får se det från en synvinkel drar det ut på tiden ordentligt. Men det är väl så det är, att saker upplevs olika utifrån olika perspektiv.

En onödig datorgjord slutscen kunde de ha skippat, men det är en detalj man kan leva med. Helheten fungerar på något underligt sätt, men filmen lämnar nog inget bestående intryck hos mig.


Av Mattias Backström