V för Vendetta

Hugo Weaving storspelar bakom mask

Storbritannien förvandlad till en totalitär stat – i många fall jämförbar med Hitlers nazityskland – är det möjligt? I V för Vendetta lever människorna i "säkerhet", men samtidigt under förtryck. Staten kontrollerar allt, med hjälp av mikrofoner, övervakningskameror och fejkade nyhetssändningar. Efter klockan elva på kvällen råder utegångsförbud. "För er egen säkerhet", så klart.

Ingen protesterar mot myndigheterna längre, för dem som gjorde det försvann i svarta säckar till koncentrationsläger. Alla utom en – V. Han är en mystik figur, dold bakom en ansiktsmask. Första gången vi får se honom räddar han den unge Evey ur en livshotande situation. Hon slår följe med honom och blir vittne till avstampet i hans frihetskamp – att spränga domstolen Old Bailey. Han kapar de högtalare som regeringsmakten har uppsatta över hela London och spelar klassisk musik i dem. Sedan tar han över den statskontrollerade televisionen och berättar om sin kamp – om ett år kommer även parlamentsbyggnaden att sprängas i luften.

Det ska ske den femte november, på Guy Fawkes-dagen. Den dagen år 1605 upptäcktes Guy Fawkes i en tunnel under parlamentet med 36 tunnor krut. Han och hans medkonspiratörer hade utarbetat "krutkonspirationen" som svar på det tyranniska styret under kung Jakob I. Fawkes och hans medsabotörer torterades och hängdes. Planen att störta regeringen blev aldrig verklighet.
För att stärka kopplingen till historien bär V en Guy Fawkes-mask.

V för Vendetta är skapad av männen bakom Matrix-triologin. Bröderna Andy och Larry Wachowski står för manuset, medan deras regiassistent James McTeigue har tagit klivet upp i regissörsstolen. Samma mörker och mystik som präglar dessa filmer finns även här. Hugo Weaving (som spelade Agent Smith i Matrix-filmerna) gör en utmärkt prestation som V. Trots att han aldrig visar sitt ansikte lyckas han genom sin röst och sitt kroppsspråk göra ett mycket mångfacetterat porträtt av den svartklädde frihetskämpen.

Den här filmen är inte något absolut mästerverk, men bör åtminstone ses av alla som tycker att vi bör ge mer makt till myndigheter. För filmens handling ligger inte alltför långt ifrån en tänkbar framtida samhällsutveckling – om vi inte sätter ner foten i tid.

Av Esbjörn Guwallius