Tolken

Pollack lyckas överraska

Tolken handlar om Silvia som arbetar som tolk på FN-högkvarteret i New York. Av misstag hör hon en konversation på ett afrikanskt språk, när hon råkar vara kvar i FN-skrapan en sen kväll. Två män diskuterar ett attentat mot en afrikansk ledare. Plötsligt finner sig Silvia jagad av personer som vill tysta henne. En film med nerv, enligt vår recensent.

Det här är ett nutida försök att återskapa intensiteten från 70-talets politiska thrillers med det kalla kriget och järnridån i kulisserna. Nu är det politiska läget ett annat, och regissören Sydney Pollack försöker hitta fiender på annat håll än i kommunistdiktaturer. Blicken vänds, aningen oväntat, inte mot arabvärlden utan Afrika. Två sidor slåss om makten i ett uppdiktat land, där människorna lever i förtryck och folkmord pågår.

När ledaren för landet ska besöka FN i New York planerar en okänd grupp ett attentat mot honom, i direktsändning inför all världens tv-kameror. FN-tolken Silvia (Nicole Kidman) som råkar höra konversationen där mordet planeras, blir ännu en måltavla för terroristerna. Hon behöver skydd, och får det av den amerikanska säkerhetstjänsten i Sean Penns gestalt. Nu kanske ni anar ett romantiskt drama, där den ärrade säkerhetspolisen får den kaxiga FN-tolken i solnedgången. Men även här lyckas Pollack överraska.

Både Kidman och Penn gör trovärdiga insatser, och även om 70-talskänslan inte riktigt vill infinna sig tycker jag att Pollack är värd en eloge. Tolken har en nerv som faktiskt håller filmen igenom. Men, den håller inte i sig särskilt länge efter. Om du vill se Sydney Pollack i högform, leta rätt på Tre dagar för Condor i videohyllan istället.

Av Esbjörn Guwallius