This is it

En flirt med fansen

Det skulle ha blivit tidernas maffigaste konsert. Specialeffekterna, dansarna, rösten och hans speciella moves. Allt fanns där. Det är svårt att tänka sig att popikonen dog bara veckor senare.

Hundratals timmar av repetitioner i april-juni i år ligger till grund för ”This is it”. Vad är det som man får se? En hårt pressad stjärna med stora personliga problem? Känslor?
Förväntningarna är förmodligen skyhöga, själv dras jag som en magnet till fenomenet Jackson. Vem var han egentligen och hur mådde han?

”This is it” ger mig inga svar alls. Detta är en konsertfilm, inget mer. Michael repeterar sina hits och visst var hans röst fortfarande gudomlig. Visst kunde han fortfarande dansa som ingen annan kan. Bilden av honom som perfektionist bekräftas. Michael är delaktig i allt från koreografin till detaljer i musikernas sätt att spela hans låtar. Men även om han regisserar med en van och fast hand är han rörande ödmjuk, efter varje tillrättavisning eller önskemål, tillägger han: ”I say this with love, L-O-V-E”.

Att hans inre var drabbat av kaos och sorg märks inte i denna film. Här är det proffset Michael vi ser. Ytan. Känslorna står hans crew för. Musikerna, scenarbetarna, koreograferna, kostymmakarna och dansarna som har rest från jordens alla hörn för att jobba med sin idol. De gråter över vilken tur de haft och de hyllar Michael med applåder och förtjusta utrop under repetitionerna. Det är deras stora dröm att stå där på scen med honom.

Showen hade blivit något extra, man sparade verkligen inte på krutet. Filmsekvenser spelades in som skulle visas på gigantiska skärmar, eldstungor skulle slicka hela scenen och fyrverkerier spraka. Luftakrobater, dansare i massor och scenkläder som tagits fram med hjälp av forskare (!) skulle ha använts. Det är sorgligt att tänka på hur bra det hade blivit.

När man ser MJ på den stora scenen undrar man vad han tänkte. Den stora stjärnan i den lilla magra kroppen, förgäves dold i oversized-kavajer. Hans högra hand som han skakar hela tiden, som om han ständigt plågas av myrkrypningar. Närmare än så kommer vi inte. Ett par meningar är allt vi får höra. Den som vill tränga bakom masken rekommenderar jag att se Martin Bashirs dokumentär ”Living with Michael Jackson” som gjordes för ett par år sedan. Men älskar du musiken är ”This is it”, väl värt ett biobesök.

Av Christina Gaki