The Unborn

Räkna inte med mardrömmar

”The Unborn” bjuder på många överraskningsmoment som får pulsen att höjas. Mardrömmarna får du dock klara dig utan.

Casey Beldon är en vanlig collegetjej med vänner, plugg och pojkvän. Men så plötsligt börjar hon drömma konstiga saker om nätterna. Inte heller på dagen är allt som vanligt, Casey ser underliga ting och börjar känna sig mer och mer förföljd. Hon börjar nysta i familjens förflutna och upptäcker en mörk historia som har sina rötter i Nazi-Tyskland. Casey blir alltmer övertygad om att en ond ande är efter henne för att återfödas i hennes kropp. I ren desperation söker hon upp rabbinen Sendak (Gary Oldman) och vädjar om en exorcism.

Casey Beldon är snygg, populär och när hon inte vandrar runt i ett stort mörkt hus iklädd endast underkläder så drar hon fram sina tajtaste jeans och går omkring i dem istället. Mer stereotyp hjältinna för en skräckfilm kunde man nästan inte få. Självklart har hon svårt att övertyga sina vänner om att det som händer henne är verkligt och att hon faktiskt inte håller på att bli galen.

Som många andra amerikanska skräckfilmer satsar man allt krut på överraskningsmoment snarare än att skapa genomgående obehaglig stämning. Men man gör det väl, filmmusiken är oberäknelig vilket medför att man inte alltid är beredd på vad som komma skall och hoppar till några gånger så att pulsen når obehagligt höga värden. Alla ni som har sett ”Exorcisten” kommer dessutom känna igen en scen som man här tagit ett steg längre. För att vara på den säkra sidan lämnar man i slutet en öppning för en uppföljare.

”The Unborn” är en helt godkänd film. Är man ute efter att bli skrämd fungerar den alldeles utmärkt, dock ska du nog inte räkna med några mardrömmar.


Av Tanja Appelberg