The Proposition

Nick Cave låter blodet flöda

Det här är ett blodigt, skitigt och sandigt drama som utspelar sig mitt ute i den australiska obygden. Nick Cave, som gjort sig känd för sina brutala och sorgliga låttexter, står för manuset. Temat från hans musik känns igen.

Efter en våldsam skottlossning lyckas polischefen kapten Stanley gripa bröderna Charlie och Mikey Burns, som tillsammans med sin äldste broder Arthur är efterlysta för ett fruktansvärt brott. Charlie får ett omöjligt förslag av polisen – han blir frisläppt mot att han ska hitta sin äldre bror och döda honom. Om han lyckas blir han och lillbror Mikey fria män. Om inte, blir Mikey hängd. Arthur Burns är en legend i Australien. Han är så farlig att ingen vågar sig nära honom, inte ens prisjägarna.

Parallellt med Charlies sökande efter sin bror visar filmen det skitiga och hårda livet på den australiska landsbygden under 1880-talet. Det är ett laglöst och mansdominerat land, där ett människoliv inte är mycket värt. Kapten Stanley, som kanske är den mest mänskliga figuren i den här historien, får kämpa hårt för att inte pöbeln ska ta över samhället och utföra lynchningar av brottslingarna han tar fast.

Han lever tillsammans med sin hustru Martha, som så gott hon kan försöker leva det brittiska liv hon är van vid med tebjudningar, julfirande och en liten rosenträdgård.

The Proposition är snyggt filmad – man verkligen känner hur sandkornen blåser in i kläderna och flugorna irriterar i ögonen. Men den är också extremt våldsam. Blodet bokstavligen flödar genom filmen och det ena mordet är mer brutalt än det förra. Har du en fäbless för Nick Cave och bestialisk västern kan du säkert uppskatta den här filmen. Själv känner jag mig mest äcklad och tom efter den här uppradningen av mänsklig misär. Synd på ett så gediget filmarbete.

Av Esbjörn Guwallius