The Happening

Självmord på löpande band

En osynlig fiende hotar hela mänsklighetens existens. Är det terrorister? Ingen vet.

M. Night Shyamalan gjorde succé med sin första rysare, “Det sjätte sinnet”. Efterföljarna “Unbreakable” och “Signs” nådde inte ända fram men var ändå sevärda. Efter de filmerna hände något. “The Village” och “Lady in the water” försökte men blev alltför krystade, och lite töntiga. Regissören, manusförfattaren och producenten Shyamalan ger oss nu “The Happening”.

Hela mänskligheten hotas av en osynlig fiende. Det börjar i Central park i New York (var annars?) och sprider sig som en löpeld över nordöstra USA. Människor tappar sin självbevarelsedrift och tar helt enkelt livet av sig. Är det terrorister som ligger bakom, eller kanske regeringen? Ingen vet. Alla flyr.

“The Happening” är en roadmovie kantad av mer eller mindre innovativa självmord. Tills slut blir det en aning komiskt, på ett bisarrt sätt. Men tyvärr är det inte spännande, det händer helt enkelt inte något nytt. Filmen saknar dramatiska vändpunkter, och utan det blir det tyvärr pannkaka.

Skådespelarinsatserna är okej, men jag hade förväntat mig mer. Framförallt av Zooey Deschanel som har imponerat i flera, mer komiska, roller.
Idén med ett osynligt, “naturligt” hot och hur mänskligheten försöker förhålla sig till det är intressant, men “The Happening” lyckas inte med att gestalta det. Efter en kvart är det tyvärr inte särskilt spännande längre.

Av Esbjörn Guwallius