The good heart

Hjärtat i fokus

“The good heart” är en melodramatisk fabel om vänskapen mellan två udda karaktärer i ett kallt klimat.

Ett misslyckat självmordsförsök och en femte hjärtattack för samman den unge hemlösa Lucas och den vresiga gamla barägaren Jacques. En vänskap börjar spira mellan det något udda paret och Lucas sätts i arbete på Jacques bar någonstans i New York. Den godhjärtade Lucas får snart lära sig att det inte finns plats för trevligheter på detta ställe, det är kallsinne som gäller och det blir en intern kamp mellan det goda och det onda.

Under visningen av “The good heart” kändes det som om något var annorlunda förutom det faktum att filmen består av osannolika händelser, ibland idiotiska situationer och att mycket lämnas oförklarat som till exempel personernas bakgrund eller varför de är som de är. Brian Cox gör visserligen ett utmärkt porträtt av en ohälsosam, grinig gubbe och Paul Dano jobbar på med sin Lucas som jag inte riktigt förstår IQ-nivån på, men det handlar mer om hans kantiga karaktär än om skådespeleriet. Men film behöver varken vara realistisk eller tydlig för att vara sevärd så det är helt okej, det är bara att gilla läget.

Sceneriet är mörkt och grått, som om det alltid regnar. Det är inte en munter historia, ingen är lycklig, fast filmen är ändå stundtals rolig och absolut inte tung. Den lyckas också med konststycket att manipulera mig till gråt i sann melodram-anda, trots att jag inte tycker om, eller förstår, karaktärerna.

Jag går gärna på en filmvisning med så lite förhandsinformation som möjligt, för att kunna ge filmen i fråga en ärlig chans. Så gjorde jag även denna gång. Därför var det först under eftertexterna jag förstod vad som hade känts knas. “The good heart”, såväl som regissören Dagur Kári, är isländsk men har en amerikansk dialog. Filmen är inspelad på Island med vissa scener från New York. Detta gör att den känns oplacerbar vilket skapar en atmosfär som gör att allt är en smula konstigt. Men det är konsekvent, så man accepterar den världen blir det ganska intressant även om det brister här och där i manus.

“The good heart” bjuder inte på en bekväm resa, men den tar en dit man ska. Efteråt känns det som en ganska intressant färd värd besväret.

Av Christina Luoma