The Cove

Den röda viken

Delfinkramaren Richard O'Barry samlar ihop ett ”Ocean's eleven”-team för att sätta stopp för Japans problematiska delfinslakt.

Ingen i Japan äter delfinkött. Därför är det väldigt konstigt att man slaktar detta intelligenta djur. Delfindjuret som underhållningsobjekt började mer eller mindre med tv-serien ”Flipper”, och det var ingen mindre än självaste O'Barry som hjälpte utsugarna att tämja delfinerna att göra konster. När O'Barry väl tänkt om, och tänkt bättre, började han arbeta med att hejda det projekt han var med om att starta.

”The Cove” är typisk för sin genre. En grundlig presentation av ett problem följs av en aktion mot det. Denna gång handlar det enbart om att man vill föra in kameror och ljudutrustning för att visa världen vad som händer i den röda viken. Ett ställe ingen kamera varit på förut.

Till skillnad från en film som ”Vårt dagliga bröd” är ”The Cove” en traditionellt berättad historia. ”Vårt dagliga bröd” må firas på grund av dess artistiska bravader, medan ”The Cove” kan firas för dess spänning. Det skulle vara dumdristigt att kritisera ”The Cove” för att vara spännande, eftersom sekvenserna som skildrar teamets uppdrag skiljer sig markant från de avsnitt som skildrar problemets historik.

En dokumentär må vara hur vinklad den vill. Jag skulle inte bry mig ifall det visade sig att alla ”fakta” var påhittade. Det finns alltför få filmer som faktiskt vill få människan att tänka om. ”The Cove” är en av dem, och det firar jag den för, samt för de humoristiska inslag som finns lite här och var. Jag prisar den dock inte för dess pinsamma användning av David Bowies ”Heroes”. Men det är en petitess och inget man bör missa den här filmen för.

Av Stephan Ramstedt