Svinalängorna
Konfrontation med mörk barndom
En morgon precis innan julhelgen får den 34-åriga Leena ett telefonsamtal från sjukhuset i sin hemstad. Man meddelar henne att modern är döende.
Nyheten leder till att hon för första gången i sitt vuxna liv konfronteras med sin mor.
Under alla år har Leena brottats med sorgen över sin förlorade, mörka barndom. Nu blir hon plötsligt tvingad att ta itu med sitt förflutna för att kunna gå vidare i tillvaron.
Regissören Pernilla August ger sitt förord till filmen:
När jag började arbeta med denna filmatisering, trodde jag att dess uppenbara tema var “att växa upp i en dysfunktionell familj”.
En berättelse om hur fruktansvärt svårt det kan te sig att vara fattig, från ett annat land och inte kunna bemästra språket.
Men ju mer jag trängde in i berättelsen, desto mer slog det mig att det skulle vara intressantare att kombinera barndomsskildringen med en nutidshistoria, som handlade om Leena i vuxen ålder.
Sammantaget berättar filmen historien om självbedrägeri, livslögner och om människorna i huvudpersonens närmaste omgivning.
Det var den historien jag ville berätta, hur man fattar ett avgörande beslut och hur man kan gå vidare i livet trots ens förflutna.
I “Svinalängorna” är den vuxna Leenas minnen nästan fysiskt påtagliga, precis som i Taylor Hackfords film “Dolores Claiborne”, där varken vi – publiken – eller mamman (spelad av Oscarbelönade Kathy Bates) kan värja sig mot rollfigurens minnen och förflutna.
När jag sakta men säkert fördjupade mig i berättelsen, slogs jag av släktskapet till Ibsen, som jag älskar och som jag har spelat mycket genom åren.
Jag kom att tänka på Fru Alving i “Gengångare” med sitt självbedrägeri, på Gregers Werle i “Vildanden”, där lögnen uppenbaras, krossar familjen och leder till Hedvigs självmord.
Jag insåg att “Svinalängorna” för mig handlar om att leva med en livslögn.
I motsats till Ibsens rollfigurer, genomgår Leena en förvandling från mörker till sanning och fram till sitt beslut.
Berättarformen i filmen färgas av intimitet.
Jag har vinnlagt mig om detaljer och stämningslägen och begagnar mig av en subjektiv kamera, som återger Leenas synvinkel, både som barn och som vuxen.
Härigenom kan vi nästan fysiskt känna och minnas dofter från vår egen barndoms kvarter.
Pernilla August, regissör
Av Film.nu
© 1998-2012 Film.nu. Allt material på Film.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Vill du besöka vår ordinarie sajt? Klicka här!