Sista dagen

Improviserad dialog
ger trovärdighet

Markus och Karin tar en time-out och ska tillbringa ett par dagar i lugn och ro i en stuga i Småland. Det blir dock inte riktigt som de har tänkt sig. Speciellt inte när de får oväntat besök.

Efter att ha varit hos en äktenskapsrådgivare åker karriär-paret Karin och Markus till den senares pappas stuga i Småland för att försöka lösa sina bekymmer tillsammans. En olidligt lång middag i tysthet är inte vad Karin hade tänkt sig, men det dröjer inte länge förrän tystnaden förbyts mot en mer livad tillställning. För under natten dyker Markus slacker-bror Peter upp i stugan med sin flickvän Minna, och de båda paren får ofrivilligt tillbringa ett par dagar tillsammans i sommarvärmen. Det blir ett känsloladdat möte på många plan där både nya och gamla konflikter blossar upp. Samtliga inblandade upplever någon sorts kris i livet och har en del att reda ut oavsett om det gäller otrohet, dödliga hemligheter eller drogproblem.

Exakt vad som händer i stugan ska jag så klart inte berätta. Det är roligare att uppleva det själv och bli överraskad gång på gång och inte kunna förutse vart filmen är på väg. Tempot är ojämnt på ett bra sätt, och skildrar trovärdigt och ocensurerat livets bergochdalbana. Alla fyra huvudskådespelare gör oerhört övertygande insatser. Att det hela sedan även filmats på ett skönt sett gör det till en fröjd för ögat, trots att det kan bli ganska eländigt där ute i skogen. Vistelsen i stugan kan bli till både en ögonöppnare, en avkopplingssemester och en mardrömsupplevelse.

Filmen spelades in under två veckor – med ett manus som saknade dialog. Allt tal improviserades fram under inspelningens gång. Det kan låta en aning suspekt, men låt er inte avskräckas av det. Det blir faktiskt bara bättre så här. Det leder till att replikerna slipper kännas krystat inövade och medför en hög grad av äkthet och trovärdighet. Det är djärvt att slänga sig in i ett sånt här projekt från början, men med en näst intill obefintlig budget kanske man inte känner att man har så mycket att förlora.

Vad filmskaparna vinner på direkt är att de visar att det går att göra en oerhört bra och intressant film utan så stora medel. När nu filmsättarna satsar på att visa en sådan här film på bio kanske det ger ett hum om att det inte rör sig om ett amatörfilmsprojekt. Sista dagen är något utöver det vanliga.

Fotnot: Filmen visas exklusivt på biograf Spegeln i Malmö. Våren 2007 visas filmen på SVT.

Av Mattias Backström