Shooter

Med siktet inställt på spänning

Shooter börjar som en bra version av Sniper och fortskrider som JFK i actiontappning men slutar som Commando a’la anarkistens kokbok med ingredienser du kan köpa på Clas Ohlson.

Allting handlar om vad man har för förhoppningar på en film. Och förväntar du dig en bra film som stannar kvar och ger något att fundera på så är Shooter helt fel. Men förväntar du dig lite lökighet, spänning och vapen som kan döda på över en kilometers avstånd så är den helt rätt.

Självaste Marky Mark (aka Mark Wahlberg) spelar en före detta marinkårssoldat som bosatt sig, som den scout han är, i skogen med sin hund. Han letas upp av en ”general”, spelad av Danny Glover, som ger honom ett uppdrag. Myndigheterna har fått ett tips om att ett mord ska äga rum och endast Mark Wahlbergs karaktär Bob Lee Swagger kan klura ut hur det ska gå tillväga. Sedan kan ”generalen” via hans information stoppa dådet. Att det i själva verket är så att det är ”generalen” som ska utföra mordet och att Bob Lee bara ska bli en syndabock behöver man inte vara mensamedlem för att klura ut. En jakt börjar där Bob Lee måste bevisa sin oskuld.

Shooter är klassisk, fast på ett bra sätt, där alla delar finns med. Man VET att han kommer fixa biffen och bli fri från anklagelser. Han träffar en allierad på vägen som sig bör och kärlek väntar runt hörnet. Men ack så bra det är. Mark Wahlberg är en habil skådis, och Danny Glover bär frukt. Jag tror att mycket av min förkärlek för prickskyttar hjälper denna film – och konspirationer är alltid roligt. Att filmen är mycket, mycket löst baserad på mordet på John F. Kennedy är inte något man mörkar med utan karaktärerna drar parallellerna åt en. En liten besvikelse man själv kan erinra sig om är att det är samme regissör (Antoine Fuqua) som gjorde Training Day, och har man det i åtanke känns Shooter plötsligt ”sådär”.

Men de som tidigare sökt med lykta efter en bra konspirationsthriller kan släcka lyktan, för jakten är över.

Av Julius Olofsson