Rosa - the movie

Fjortisromantik och förutsägbarhet

Kommer ni ihåg Eva & Adam, serien från Kamratposten som blev tv-serie och film? Den här filmen har gått samma väg, genom samma tidning och med samma författare.

Tyvärr har jag missat allt det här, den ritade serien, böckerna och även tv-serien, "Livet enligt Rosa". Men skådespelarna är kvar från tv-avsnitten, som jag förmodar varit populära bland kidsen. Jag tycker i alla fall att det är otroligt kul att två killar har gjort en serie om en fjortonårig tjej och fångat henne så bra, tacksam för det efter ett helt liv av till exempel julkalendrar med pojkar (eller i bästa fall; en kille och en tjej) i huvudrollerna.

Egentligen är Rosa bara en helt vanlig irriterande stockholmsfjortis som drömmer kändisdrömmar och överreagerar när hon bråkar med sin pojkvän. Och egentligen är den här filmen ingenting annat än en gullig liten önskedröm som vem som helst i den åldern hade kunnat hitta på och lämna in som novell på svenskan. Men tydligen har jag kvar tillräckligt mycket fjortistjej i mig för att minnas hur det kändes att bli missförstådd eller sviken, för jag kan relatera till förvånansvärt mycket och har åtminstone smålett några gånger innan det förutsägbara slutet.

Rosa vill bli popstjärna (såklart, vad annars?) och Moneybrother har skrivit musiken, vilket faktiskt lyfter filmen en hel del. Kan tänka mig att den ultimata situationen vore att Rosas låt blev en radiohit också. Det känns kanske inte helt omöjligt heller, med tanke på att något liknande inträffade med musiken till tv-serien.

Men ärligt talat, den här filmen är ingenting mer än ett mysigt tidsfördriv och nog inte tänkt som något annat heller. Däremot får den trots det tummen upp från mig, men med förbehållet att man nog inte bör vara mer än hälften så gammal som jag för att kunna uppskatta den. Av erfarenhet vet jag hur lättköpta fjortonåriga tjejer är när det gäller romantiska fantasier...

Av Lisa Lundgren