Resan till jordens medelpunkt – 3D

Bra fart i 3D-action

Sugen på en hisnande berg- och dalbanetur? Då ska du se det här Jules Vernes-inspirerade äventyret där varannan scen går i 180 knyck.

99 procent av biobesökarna kommer att se den här actionkaramellen för att den är filmad med digital 3D-teknik. Den sista procenten som kanske förväntar sig något mer lär bli besvikna. Här är den stora behållningen 3D-glasögonen och de effekter du ser komma studsande mot de tonade glasen.

Köttätande blommor, lysande fåglar och fiskar med sylvassa tänder som kommer farligt nära. Och filmskaparnas favoritsekvens som spelas upp mer än en gång: hastiga färder i värsta berg- och dalbanestil, ner och upp på en sprutande gejser och skenande gruvvagnar. Man försöker nyttja 3D-tekniken till max, i de få scener som inte är det minsta äventyrliga är det en svingande jojo eller ett snärtande måttband som stjäl uppmärksamheten.

Så till storyn då. Geologiprofessor Trevor Anderson (”Djungel George” – Brendan Frasier) finner sin försvunne brors tummade och nedklottrade exemplar av Jules Vernes klassiska roman ”Till jordens medelpunkt”. Han bestämmer sig för att undersöka broderns teorier om en gömd värld i underjorden och reser till Island med sin tonårige brorson Sean. Med hjälp av en vacker bergsguide (Anita Briem) beger de sig ut i det karga landskapet för att hitta en vulkanisk sensor som ska ge en ledtråd till vart Trevors bror tagit vägen. Men precis när Trevor lagt händerna på sensorn blåser det upp till storm och trion blir fast i en grotta som leder dem till jordens medelpunkt. Och så börjar det actionspäckade äventyret som involverar dinosaurier såväl som jättelika svampar.

Dialogen är som man kan förvänta sig inte speciellt innovativ. Ett smakprov: Trevor och Sean springer för sitt liv ifrån en uppretad dinosaurie.
Sean: Har du aldrig sett en dinosaurie förr?
Trevor: Jo, men inte med hud på!
Det är trots allt rätt underhållande, åtminstone för barnfamiljer. Jag har snart glömt filmen men precis som Sean konstaterar jag att jag nog borde ha läst den där boken i alla fall.

Av Christina Gaki