Rallybrudar

Rallyfilm på tomgång

Den käcka Ullas stora dröm är att få köra rally, men ute på den svenska landsbygden är det ingen som tror på henne. Brudar ska inte hålla på med sådant där. Men hon ska minsann visa dem.

Efter mycket om och men övertalar Ulla (Eva Röse) den konstnärliga frankofilen Birgitta (Marie Robertson) att ställa upp som kartläsare, och kanske kan de nalla åt sig några vinster och visa att även kvinnor kan. Intrigen i övrigt är inte mycket att orda om. Lite kärleksgnabb hit och dit och en allmän uppvisning av kända ansikten som gestaltar stereotyper som när de inte knegar på sina håll strålar samman i bygdens dansbandsorkester där Janne ”Loffe” Carlsson får spela trummor. Men det är faktiskt rätt så mysigt att förflyttas 40 år bakåt i tiden och kastas ut i det småtöntiga dansbands-landsortshåle-träsket, där allting är precis så som man kan föreställa sig att det var. Där finns fikägaren Eivor (Maria Lundquist) som levererar Pucko och smörgås när Ulla kommer förbifarande, den tuffe raggaren som är fyndig nog att kunna rimma på ”Ulla” och den goe bilmekanikern (Claes Malmberg) som är en hejare på att skriva kärleksfulla dikter och låttexter.

Men ingen helyllesvensk film utan dålig röstsynkning. I synnerhet scenen där Ulla ska lära Birgitta att läsa karta är så dåligt synkad att man gör precis som kartläsaren – spyr. Precis som synkningen vacklar gör även filmen samma sak där den ringlar sig fram längs grusvägarna. Det blir väldigt mycket snack och lite rally. Trots att ämnet är relativt nyskapande på film bjuds här inte på så många överraskningar och de halvtorra humoristiska inslagen leder mest till att man skruvar på sig i biosätet så mycket att man blir precis som kartläsaren – illamående en gång till.

Mest troligt är att ”Rallybrudar” gör succé på lite mindre orter i vårt avlånga land. Storstadsbor kommer nog mest tycka den är lika pinsam som många andra svenska landsortsfilmer. Det är egentligen inget direkt fel på filmen, men man kunde nog ha rensat upp lite i storyn och ägnat ytterligare någon månad åt manusförfattandet. Det blir många utfyllnadscener och en rallyfilm ska väl ändå inte köras på tomgång? Sägas bör dock att Eva Röse gör oerhört bra ifrån sig, och efter kalkonserien om fågelinfluensan på Gotland rycker hon här upp sig rejält och gestaltar Ulla på ett trovärdigt och levande sätt – utan att precis som de andra i tv-serien leverera inlästa repliker utan större inlevelse. Till behållningen hör även Maria Lundquists klockrena mysiga fik-gumma. Kvinnor kan!

Av Mattias Backström