Prison games

Rörig actionsoppa
blir till parodi

John Woodrow är en officer som skickas in i stadsfängelset Doscher som fånge för att utreda varför så många fångar har dödats. I utbyte ska hans egen pappa som sitter i ett annat fängelse släppas fri. Mer parodi än action, tycker vår recensent.

John (Tommy Lee Thomas) är anlitad av senatorn vars barnbarn är en av dem som blivit dödad. Johns uppgift är att försöka hitta ett vittne till mordet som är villigt att vittna i en rättegång. Fångvaktaren Hopkins (Eric Roberts) är redan från början misstänkt och misstankarna blir inte svagare när John får träffa honom och smaka på hans fångvaktarmetoder. Nu gäller det för John att hitta ett vittne innan han själv blir nästa offer.

Det här är en mycket tunn story som är väldigt förutsägbar men ändå har helt otroliga vändningar. Vid flera tillfällen undrar jag om det här är en parodi på en action. Dialogerna är riktigt usla och ofta känns det som om skådespelarna bara läser sina repliker. Skådespelarna saknar överlag känsla och inlevelse.

Fängelsemiljön känns inte alls realistisk, bland annat finns det knappt några medfångar. Av någon anledning gör John armhävningar i bar överkropp så fort han inte har något bättre för sig. Inte ens slagsmålen eller actionscenerna imponerar, de ser helt enkelt overkliga ut.

Till slut blir allt en soppa av våld, korruption och osannolika sammanträffanden som toppas av en tramsig flört mellan John och en av senatorns medarbetare. Om du ska se den här filmen, tänk på den som en komedi – då kanske du skrattar lite i alla fall.

Av Elin Gunnarsson