Mr. Brooks

Psykologisk thriller med problem

Svärmorsdrömmen Kevin Costner som brutal massmördare, det kan väl knappast vara receptet för en lyckad thriller? Både ja och nej är svaret, Costner är förvånansvärt bra i titelrollen men filmen håller inte måttet som helhet.

Earl Brooks (Costner) är en framgångsrik och uppskattad affärsman, han har ett fint hus i en trevlig förort, en vacker fru och en dotter på college. En riktig hedersknyffel till amerikan. Men allt det är yta. I själva verket är Mr. Brooks en iskall massmördare, känd i media som ”the tumbprint killer” eftersom han alltid lämnar ett blodigt tumavtryck efter sitt blodiga verk. Hans mordsinta sida domineras av alter egot Marshall (William Hurt). Marshall dyker upp i Mr. Brooks huvud så fort ett tillfälle för lustfyllt våld uppenbarar sig, ständigt törstande efter fler blodiga kickar.

Så en dag, efter att Mr. Brooks tagit livet av ett ungt par, gör han ett misstag. Han blir sedd av en granne (Dane Cook, bra!) till det mördade paret, en granne som själv visar sig ha en smula psykopatiska tendenser. Han kallar sig Mr. Smith och dyker sedermera upp på Mr. Brooks kontor och hotar med att avslöja honom som mördaren om han inte får följa med och titta på nästa mord. Snart är Mr. Brooks indragen i en härva som hotar att avslöja hans något udda böjelse. Den skicklige polisen Atwood (Demi Moore) får nämligen snart upp ögonen för fallet och hon tänker inte ge sig förrän ”the tumbprint killer” är fångad.

Kevin Costner har själv varit med och producerat den här filmen och jag kan förstå varför. Efter alla hedersamma hjältar han har spelat i sin karriär är det befriande att se honom spela en så pass otäck karaktär som Earl Brooks. Costner är riktigt bra och lyckas balansera Brooks normala familjeliv med hans mordiska sida på ett sätt som gör att man faktiskt får lite sympati för honom. William Hurt tar ut svängarna som Marshall och imponerar han med.

Men det finns två stora svagheter med den här filmen som gör att den trots allt får tummen ner av mig. Det ena är manuset som efter hand blir allt mer ofokuserat. Underliga sidospår som bara förvirrar borde ha lyfts bort vid klippbordet. Plötsligt dyker ännu en massmördare upp i filmen och ställer till det för alla inblandade. Och vi ska inte ens tala om Mr. Brooks hemlighetsfulla dotter… Jag får känslan att regissören inte riktigt litat på ursprungsvisionen utan känt sig tvungen av att slänga actionscener och parallellhandlingar.

Filmens andra svaghet är Demi Moore som polisen Tracy Atwood. Hennes träiga spel kombinerat med manusets kräftgång gör att Mr. Brooks inte blir mer än ett intressant misslyckande.

Av Nils Karlén