Moreno och tystnaden

Polisfilm med stark nerv

Van Veeteren har lovat sin familj att inte arbeta mer som polis och ägnar sig istället åt ett antikvariat som han skaffat sig. Så när hans före detta kollega Ewa Moreno kommer och ber om hjälp låter han sig först inte lockas. Men steg för steg dras han ändå in i en mordutredning. En polisfilm med stark nerv, tycker vår recensent.

Ewa Moreno (Eva Rexed) svarar av en slump på ett nödsamtal från en ung flicka som har blivit kidnappad. Hon är mycket rädd och fruktar för sitt liv. Moreno lyckas spåra samtalet och beger sig med två poliskollegor till platsen. När de kommer dit bryts samtalet och de börjar ett intensivt sökande efter flickan. Snart hittar de henne mitt i ett eldhav – men det är för sent. Hon har blivit kvävd till döds.

Moreno och tystnaden ingår i filmserien om kriminalkommissarie Van Veeteren (Sven Wollter), som verkar i den fiktiva europeiska staden Maardam. I den här filmen har Veeteren själv egentligen gått i pension, men lockas tillbaka till brottsutredningen av sin unga kollega Moreno.

Den här en polisfilm med stark nerv – man får inte många sekunder att andas ut mellan de spänningsfyllda scenerna. Att historien varken utspelas i Stockholm eller Ystad är skönt. Man behöver inte känna några kopplingar till svenskt polisarbete eller en geografisk plats. Även om det är svårt att missa att de flesta utomhusscener är inspelade på gotländsk mark.

Både Eva Rexed och Sven Wollter gör bra insatser. Rexed bär filmen nästan helt själv, men får trygg uppbackning av Wollter. Trots att jag är ganska trött på svenska polisfilmer rekommenderar jag den här filmen till den som vill ha en stunds bioaction. Moreno och tystnaden håller spänningen på topp lika bra som en påkostad hollywoodrulle.

Av Esbjörn Guwallius