Lornas tystnad

Välspelat, välskrivet och engagerande

Bröderna Dardenne, den belgiska filmmakarduon, är tillbaka. ”Lornas tystnad” är ett ömsint drama om immigration och fattigdom i dagens Belgien. En film som lyckas vara medryckande, engagerande och högst aktuell på samma gång.

Lorna, den kortklippta albanska skönheten, skickligt spelad av Arta Dobrioshi, och hennes pojkvän drömmer om ett liv i storstan i Belgien. För att få uppehållstillstånd ingår Lorna ett skenäktenskap med drogmissbrukaren Claudy. Planen är att de tids nog ska skilja sig. Men Claudy vill annat. Inget går som Lorna tänkt sig och plötsligt är hon indragen i en såpa hon svårligen kan ta sig ur.

”Lornas tystnad” är precis som de belgiska bröderna Luc och Jean-Pierre Dardennes tidigare verk ”Barnet” (2005), ”Sonen” (2002) och ”Rosetta” (1999) en närstudie av samhällets utsatta och mest orättvist behandlade grupper. Denna gång handlar det papperslösa immigranter. Precis som Thomas McChartys ”The Visitor” kretsar handlingen kring svårigheterna med att som invandrare få uppehållstillstånd.

Filmen känns högst aktuell och som alltid i Dardennes filmer är det välspelat, välskrivet och engagerande. Föga förvånande fick filmen priset för bästa manus i Cannes i våras. Till trots når ”Lornas tystnad” aldrig upp till brödernas vanliga standard. Det är svårt att sätta fingret på varför. Kanske är det bara för att filmen känns för snarlik tidigare alster. Vi har sett det förut, men då med mer kraft bakom orden så att säga.

Alltså, inte någon av Dardennes bästa, men onekligen ett högkvalitativt filmiskt verk väl värt ett biobesök.


Av Petter Stjernstedt