Die Hard 4.0

Bruce Willis visar att gammal är äldst

Ännu en gång spelar Bruce Willis den motvillige hjälten John McClane. Den som ska stoppas den här gången är en hacker som ägnar sig åt en ny sorts terrorism.

Datasystem efter datasystem – transport, kommunikation och finans – tas över och samhällets infrastruktur faller samman medan makthavarna står handfallna. Men McClane vet såklart vad som ska göras och till sin hjälp har han Justin Long som med stor charm spelar den lite virrige och gnällige sidekicken Matt Farrell – en hacker som tidigare omedvetet hjälpt bovarna och nu vill ställa saker och ting till rätta igen. Timothy Olyphant är den onde Thomas Gabriel som visar hur sårbart samhället är i sitt beroende av datorer, och Maggie Q hans vackra men kallhamrade medhjälpare. Alla är väl valda i sina roller och hindrar filmen från att helt ägas av Bruce Willis (även om han ändå till stor del är den som gör filmen sevärd).

I USA har det varit en del nätdiskussioner kring censuren då Die Hard 4.0 har gjorts mer ”barnvänlig” och alltså inte ska innehålla så mycket blod och svordomar som de tidigare R-märkta Die Hard-filmerna. Det är lite synd eftersom John McClane ju ska vara rå och grym, filmerna heter Die Hard av en orsak. Barnen borde väl kunna titta på Kalle Anka eller nåt istället?

Som tur är märks inte snällcensuren så mycket även om det är något mindre blod i fyran och den plågsamma slutfighten man mot man lyser med sin frånvaro. Grymt bra action i mängder blir det i alla fall i bil vs helikopter, semitruck vs stridsflygplan, Bruce Willis vs Maggie Q, en hel del Le Parkour och coola stunts samt såklart ett ”yippee ki yay motherf..!” i slutet.

Trots att efterföljare har en tendens att vara sämre än förlagorna står sig Die Hard 4.0 riktigt bra och levererar precis det man vill ha, även om det kanske inte är den bästa filmen i serien. Den är kanske lite för lång och en del actionscener något för utdragna men det är väldigt, väldigt lätt att förlåta då det mesta är otroligt underhållande. Bruce Willis visar att gammal är äldst och att det inte spelar någon roll hur teknikkunniga brottslingarna är. John McLane knäcker dem ändå med lite gammeldags, hederligt våld.

Av Natalie Petryk