Laws of Attraction

Mossiga könsroller i en alldeles lagom komedi

Skilsmässoadvokaterna Daniel Rafferty och Audrey Woods möts för första gången i en rättssal där de representerar varsin part i en skilsmässa. Ingen av dem har tidigare förlorat ett mål. Det blir en hård kamp, med en del fula trick, dem emellan. Snart uppstår dock känslor mellan rivalerna. En ordinär romantisk komedi tycker vår recensent, som ger tummen upp mest för Julianne Moores skådespelarinsats.

Det här är en ordinär romantisk komedi med två bra affischnamn i huvudrollerna som hungriga skilsmässoadvokater. Det kan bli väldigt platt alternativt en och en halv timmes någorlunda avkoppling från verkligheten. Det är Julianne Moores förtjänst att det blir det senare. Hon har ett väldigt brett register som skådespelerska och i denna film spelar hon komedi helt klanderfritt. Även Pierce Bronsnan är ganska rolig, och överraskar faktiskt som komediskådespelare. Med sin slappa attityd till advokatyrket och sina envisa inviter till sin kvinnliga kollega blir hans karaktär en skön motpol till Moores mer strikta advokat.

Det som gör att den här filmen inte går till historien som en av de bästa-romantiska-komedierna-någonsin är att den känns väldigt mossig i sina könsroller. Hela tiden har den manlige advokaten övertaget mot sin kvinnliga kollega. Han utsätter henne för förnedring på förnedring inför publik och får henne att framstå som en liten flicka som inte kan ta tillvara på sig själv. Detta förstärks även av att den kvinnliga advokatens mamma hela tiden måste rycka in och ställa upp för sin dotter, som uppenbarligen inte har lyckats klippa navelsträngen.

Ett avsnitt som livar upp är när rockstjärnan (spelad av den brittiske skådespelaren Michael Sheen) och hans hustru (som naturligtvis ska skiljas) gör entré. För att kunna avsluta deras bodelning måste advokaterna bege sig till rockparets gemensamma slott i Skottland. Här hamnar de mitt i en tre dagar lång ölhävarfestival, vilket slutar med att de båda gifter sig med varandra i fyllan och villan. Komplikationer uppstår naturligtvis och därifrån kan du ta det själv, antar jag.

Slutomdömet blir, de ålderdomliga könsrollerna till trots, positivt – återigen på grund av skådespelarinsatserna. Det är tyvärr allt mer sällan man som recensent får en chans att hylla regissören, i detta fall något förvånade, eftersom Peter Howitt även regisserade den utmärkta "Sliding Doors" för några år sedan. Vill man se just en romantisk komedi med ett par av Hollywoods bättre skådespelare så varför inte välja "Laws of Attraction"? Åtminstone slipper vi ju se Meg Ryan...

Av Esbjörn Guwallius