Kollopapporna

Nollkollpapporna slår tillbaka

Charlie och Phil från filmen "Dagispapporna" ska i denna uppföljare skicka sina söner på kollo. Det dröjer inte länge förrän de själva står som ledare för ett läger som hotas att jämnas med marken av det framgångsrika grannkollots ondskefulle ledare.

Diverse slapstick-komplikationer uppstår i rask takt och kiss- och bajshumorn tar aldrig slut. Fula kids springer omkring och hittar på hyss, fuskar i tävlingar och är allmänt jävliga samtidigt som farsorna försöker få ordning på den kaotiska situationen.

Kunde Charlie och Phil inte bara ha insett att konceptet inte funkade efter att ha provat på att vara dagispappor? De suger helt enkelt på att ta hand om barn, och för att få ordning på situationen måste Charlies överstepappa kallas in. Det gamla lägret måste försvaras till siste man, och så vidare. Till råga på allt tar de med sig ett helt filmteam och gör en film av det, som de sedan hoppas kunna mjölka oss på pengar med. För att knattarna som inte förstår engelska ska hänga med (eller bli än mer förvirrade?) så låter de sedan några ointresserade tråkmånsar utan inlevelseförmåga dubba allt till svenska också. Suck.

Jämför man med "Kollopapporna" så framstår den tjugo år gamla rullen "Ernest goes to camp" som genialisk, och känner ni ett enormt sug efter en film om bråkiga ungar på kollo, tycker jag att ni bör leta upp den gamla godbiten på något sätt istället. Den gör åtminstone intryck, och är till skillnad från "Kollopapporna" klart sevärd. Det har stulits friskt från Ernests upptåg ute i skogen, men man når här långt ifrån upp till samma kreativa nivå. Det blir platt fall.

Varför Cuba Gooding Jr. gått med på att göra en sådan här kalkonfilm förblir för mig en gåta. Vem som helst hade kunnat göra hans roll som loserpappa. Men det är klart, det var väl någon som tyckte att han var rätt lik Eddie Murphy (som spelade Charlie i "Dagispapporna") och att ingen skulle märka att de bytt ut honom... Men mig lurar de inte. Och förhoppningsvis lurar de inte iväg er på bio för att se det här tramset heller.

Av Mattias Backström