Jag är min egen Dolly Parton

tummeupp2

Starka bilder av livet

Det handlar om fem kvinnor och deras fascination för countrysångerskan Dolly Parton.  Men det är mycket mer än så. Filmaren och journalisten Jessica Nettelbladt har med djup värme och respekt följt kvinnorna världen över och släppts in i deras innersta rum. Där drömmar, ångest, glädje och kärlek bor.

Resultatet är hänförande vackert, befriande komiskt och djupt berörande.  
Vi är bara inne i årets tredje månad, men ändå vill jag utbrista i eufori att detta är årets bästa film. Eller så här, detta är en film som du verkligen inte bör missa!

Malmöjournalisten Jessica Nettelbladt har tidigare gjort bland annat radiodokumentären ”Under stjärnorna i Malmö”, ett starkt porträtt av en ung prostituerad och tre av hennes kunder. Med denna film torde Nettelbladt få sitt genombrott för en stor publik. Skam vore annars.

Fem sångerskor – Nina Persson, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén, Helena Josefsson och musikproducenten Gudrun Hauksdottir – deltar alla i en hyllningskonsert till Dolly Partons ära. De diskuterar vad det är med Dolly som gör henne så speciell. Varför många först skrattar åt henne och hennes gigantiska tuttar. Men sen, menar kvinnorna, fattar man hur smart hon är, en riktig affärskvinna och modig dessutom som vågar gå sin egen väg.

Dolly är vad som binder samman kvinnorna och hon är den som skänker glamour åt dokumentären (javisst får Nina till slut också träffa Dolly live) men det är inte Dolly som är filmens stjärna eller centrum. Det är Jessica Nettelbladts intressanta frågeställningar om livet och människan som för filmen framåt. Som ger den djup och gör den så mycket intressantare än mycket annat som visas på bio och tv. Vi får följa de fem kvinnorna när de försöker presentera svar åt oss, men också åt sig själva. Hur hanterar man en frånvarande far? En sårad relation till en älskad dotter? Längtan efter barn och lycka? Hur tacklar man framgång och vilken sorts framgång är det egentligen som man vill ha?

Kameran är närgången, den följer med på ultraljud och avslöjande samtal. In i köket och in på bara behån. Men den följer alltid med på ett respektfullt sätt. Ett sätt som gör mig alldeles varm om hjärtat.

En viktig film, som får mig både att skratta och vilja fälla en tår.

Av Christina Gaki