Into the wild

Alaska, här kommer jag!

Våra drömmar kan se väldigt annorlunda ut när vi möter dem i verkligheten. Det här är Sean Penns filmatisering av Jon Krakauers prisbelönade bok ”Into the Wild”, om en man med en idé om en bättre värld.

Christopher ”Chris” McCandless har en plan, han ska lämna allt som vår moderna värld har att erbjuda för att helt hänge sig åt vildmarken och den värld våra förfäder en gång vistades i. Det måste finnas en lycka som inte grundar sig i pengar och välfärd. Det här är historien om hans resa mot sitt mål och om hur drömmar kan se väldigt annorlunda ut när man möter dem i verkligheten.

Chris är 22 år gammal och har precis slutat college. Han har med bra betyg grundlagt en ganska lovande framtid som definitivt skulle glädja hans föräldrar som har högtflygande planer för sin son. Det de dock inte vet är att Chris sedan en tid bestämt sig för att han efter studenten tänker skänka bort alla sina pengar, klippa alla kontokort, bränna sitt pass, gå tillbaka till stenåldersstandard och flytta ut i Alaskas vildmark. De blir allt annat än nöjda när han faktiskt gör just detta. Sakta men säkert går Chris resa liftandes genom USA mot Alaska. Filmen handlar mer om personerna han möter och platserna han ser på väg mot sitt mål.

Alla har vi nog någon gång tänkt på hur bisarr vår verklighet ibland kan te sig. Allt omkring oss styrs av pengar och vi får hela tiden veta av andra vad vi måste göra för att leva ett liv värt att levas. Det är inte sällan jag kan känna att jag behöver en paus, bara komma bort från allt och skydda min trötta hjärna från 2000-talet. Sean Penn är det som filmatiserat Jon Krakauers verklighetsbaserade bok om Christopher McCandless dröm och handling och han gör det bra. Berättandet sker med en sammanflätning av Chris liv i ödemarken och hur han tog sig dit. Det skapar en känsla av förståelse för filosofin han lever efter men samtidigt gör det att filmen blir mer av en berättelse än en upplevelse. Jag hade kanske velat att fokus skulle ligga lite mer på att visa den riktiga människan i Christopher och inte bara lysa upp hans ideologier.

Emile Hirsch (Alpha Dog, Lords of Dogtown) spelar huvudrollen. Han gör en solid tolkning men det saknas ändå någonting. Han ska ha en eloge för de fysiska uppoffringar han gör genom filmen, man blir så att säga inte tjockare av att leva på vildmarksdiet, men jag tycker helt enkelt att han inte riktigt klarar av att bära upp den här rollen. Jag tror att exempelvis Ben Foster hade gjort ett mycket bättre jobb.

Med det här sagt så finns det bara beröm kvar och jag rekommenderar den här filmen. Miljöerna är fantastiska och väl fångade på film och allt är ackompanjerat av musik skapad av Sean Penns bästa kompis Eddie Vedder, sångare i Pearl Jam. Filmen är även kantad av riktigt bra birollsprestationer med bland annat den Oscarsnominerade Hal Holbrook.


Av Jonas Appelberg