In the valley of Elah

Tragedi i Irakkrigets skugga

In the valley of Elah berättar om hur krig bryter ned soldaters mentala hälsa och hur patriotisk hjältedyrkan skördar meningslösa offer. Amerikanske Mike Deerfield tjänstgör i Irak. När han kommer hem på sin första lediga helg, försvinner han spårlöst.

Fadern, krigsveteranen Hand Deerfield, börjar söka efter sin son, men stöter snart på motstånd från både militär och polis. När Mikes styckade och brända kropp hittas på ett fält i närheten av förläggningen, börjar en kvinnlig kriminalare nysta och gör skrämmande upptäckter.

Filmens första hälft är en polisfilm av traditionellt snitt med stereotypa, feta, sarkastiska kriminalare, slarviga utredningar, lite bovjakt och till slut en ärlig, medkännande polis som hittar spåren. Men dramat tätnar. Fadern, som uppmuntrat sina söner att strida för sitt fosterland, upptäcker att hans idealism ruinerat sönernas liv. En annan aspekt är att sonen i Irak blivit drogberoende, som så många av sina kamrater, vilket bidrog till sinnesförändringar med sadistiska, respektlösa behandlingar av irakiska medborgare som följd.

Oscarsbelönade Tommy Lee Jones spelar fadern. Hans gestaltning av den förtvivlade, skuldfyllde pappan visar en återhållsam känslighet och scenisk närvaro, som är en stor del av filmens behållning. Övriga aktörer är också bra.

Flerfaldigt prisbelönade filmmakaren Paul Haggis står för den imponerande regin. Han utgick från en verklig händelse och blev djupt tagen av ett reportage om en ung soldat som mördades vid hemkomsten från Irak och där misstankarna riktades mot tre av hans plutonkamrater. Han fick kalla handen av de stora filmbolagen. Vid den tiden hade president Bush 80 procent stöd. Men Clint Eastwood öppnade dörrarna till Warner Independent fyra år senare. Filmens slutbilder uttrycker mångas negativa hållning mot USA:s engagemang i Irak.

Filmen är överexponerad med blåvit färgton och är ibland repig. Det är irriterande och man förstår inte syftet med bildkvaliteten. Musiken är välvald och tar aldrig över. Filmen saknar det vanliga effektsökeriet. Inga spektakulära krigsscener eller heroiska krigsmän. Dramat är aktuellt och behöver inga övertoner. Det är möjligt att filmens 120 minuter kunde ha kortats ned något.

Filmtiteln syftar på platsen där David mötte jätten Goljat och dödade honom med sin stenslunga. Symboliken är talande. Som helhet är det en välgjord, spännande och högst aktuell film, som säkert orsakat debatt i sitt hemland.


Av Jan-Eje Ferling