In good company

Välbalanserad och skön komedi i företagsmiljö

En historia om två mycket olika män, i skilda stadier av livet, och hur de går i vägen för varandra i den hårdföra amerikanska företagsvärlden. Dan, 51, och Carter, 26, slåss om chefsstolen på en stor amerikansk sporttidning. Dennis Quaid är överraskande sympatisk i huvudrollen, skriver vår recensent.

In good company är en mänsklig komedi om relationer inom och utanför den amerikanska företagsvärlden. Dan Foreman (Dennis Quaid) är annonschef på ett amerikanskt sportmagasin. Han är nöjd med sitt jobb och liv. Dan spelar i den klassiska ligan och gör affärer på gammalt och hederligt vis.

51 år gammal känner han sig säker i kontorsstolen. Ändå tills Carter Duryea (Topher Grace) dyker upp. Han är en 26-årig företagssprätt som fått i uppdrag att ta över rodret från Dan, då tidningen har blivit uppköpt av den stora koncernen Globecom. Carter vill nå till toppen, och det här är hans stora chans att visa vad han går för.

Dan tvingas bli Carters andreman, om han vill behålla sitt jobb. Motvilligt accepterar han, eftersom han behöver sitt arbete. Hans fru är gravid och hans dotter (Scarlett Johansson) ska börja på universitetet. Det här skulle lätt kunna bli ännu en amerikansk komedi i företagsmiljö, men In good company har en nivå till som gör den aningen mer intressant.

Carter träffar nämligen Dans dotter Alex, då han själv bjuder in sig på middag hos sin nye kollega. De inleder i hemlighet en relation, något som den beskyddande fadern inte precis blir förtjust över när han får veta.

Den här filmen är välbalanserad och skön. Det finns en bra kemi mellan skådespelarna, som bjuder på en hel del komiska stunder. Dennis Quaid är överraskande sympatisk och Topher Grace är charmig på ett töntigt sätt. Scarlett Johansson fortsätter imponera i den svala stil som blivit hennes kännetecken. Att filmen inte heller har begåvats med det mest väntade hollywoodslutet lyfter också upp den ett snäpp.

Av Maya Kirzner