I love you Phillip Morris

Annorlunda, överraskande och oväntat

“I love you Phillip Morris” är en gripande historia berättad på ett annorlunda sätt med oväntade vändningar och mycket humor. Det går inte att placera filmen i ett fack, den befinner sig någonstans i gränslandet mellan drama och komedi.

Detta är berättelsen om den perfekte amerikanske familjefadern Steven Russel (Jim Carrey). Han lever den amerikanska drömmen och spelar till och med orgel i kyrkan på söndagarna. En dag vill Steven inte längre dölja sin stora hemlighet utan flyttar från fru och barn till sin nya sambo Jimmy (Rodrigo Santoro), med vilken han lever ett dyrt jetset-liv i Miami. Eftersom hans nya liv är kostsamt kräver det mycket pengar och Steven genomför det ena omöjliga försäkringsbedrägeriet efter det andra för att klara av lyxlirandet.

Detta är upplägget för en kärlekshistoria som bygger på verkliga händelser. Berättandet är snabbt och fartfyllt. Historien är samtidigt finkänslig men också annorlunda och rakt på sak. Ett drama och en komedi i samma förpackning. Carrey bär filmen på sina axlar och levererar klassisk “snubbelhumor”. Men han visar även prov på en annan sida, den som vi har fått se i till exempel “Eternal sunshine of the spotless mind”. Ewan McGregor spelar den sockersöte Philip Morris som Steven förälskar sig i när han sitter inne för försäkringsbedrägeri.

Jag tycker att regissörerna Glenn Ficarra och John Regua (som skrev manuset till kultfilmen ”Bad Santa”) lyckas göra något som är nytt och fräscht. Sättet på vilket man berättar historien gör att det känns som om man haft Carrey i bakhuvudet hela tiden för rollen som Steven.

Det är modigt att göra filmen på det här viset. I någon annan regissörs händer skulle det med stor sannolikhet ha kunnat bli ett renodlat drama. Ficarra/Regua gör “I love you Philip Morris” till något annorlunda, överraskande och oväntat.

Av Jonny Holmberg