House of Wax

Alla dör, men Paris
gör det coolast

House of Wax har varit en snackis ett tag – framförallt för att det är Paris Hiltons skådespelardebut, men även för att det är re-maken av en gammal skräckfilmsklassiker från 1953. Och faktiskt, en del förväntningar har man ju när Jaume Serra, som även gjort re-maken av Motorsågsmassakern, gett sig an ännu en skräckfilm.

Filmen inleds på klassiskt skräckfilmsmanér med en grupp high school-ungar som är på väg till en fotbollsmatch i New York. För att spara tid bestämmer de sig för att ta en genväg, som blir en senväg och plötsligt är det mörkt. De beslutar sig för att stanna och övernatta vid en skogsväg och köra vidare nästa morgon.

Problemet är bara att när de vaknar efter en orolig natt så har någon kapat fläktremmen på den ena bilen, så gänget beslutar sig för att dela upp sig. Tvillingarna Nick (Chad Michael Murray) och Carly (Elisha Cuthbert) skiljs åt och Carly och hennes pojkvän Wade (Jared Padalecki) stannar kvar för att fixa bilen, medan resten av gänget drar vidare mot den väntande fotbollsmatchen.

Carly och Wade får skjuts till närmsta stad av en till synes efterbliven och underlig figur som dumpar döda djur i skogen. Staden, som heter Ambrose, är liten, tyst och tom med en enda dammig attraktion, House of wax. De kikar in och förundras över hur verklighetstrogna vaxstatyetterna är. Plötsligt träffar Carly och Wade på Bo som ber dem följa med hem till honom där de ska få reservdelar till bilen.

Det visar sig dock att Bo inte är ensam i huset och plötsligt är vax-massakern igång. Vi har en smart, en snygg, en knasig, en mesig, en tuff och en sportfåne. Frågan är bara vem som dör först och vem som klarar sig till sist?

Den som gillar att gotta sig i våld, blod, inälvor och närbilder av avklippta kroppsdelar får förstås sin del av kakan. Jag måste erkänna att jag hoppade till och kikade mellan fingrarna en hel del. Men jag hade förväntat mig mer overkligt splatter och blodfontäner, men de galna tvillingarna från Ambrose mördar rätt raffinerat. Precis som Paris Hilton sagt under intervjuer som gjorts inför filmen så är det sant – hennes dödsscen är coolast. Att Paris även får strutta omkring i underkläder var ju inte helt otippat.

Jag tycker att skådespeleriet är dåligt över lag och det är ingen karaktär som gör något djupare intryck. Framförallt undrar jag när amerikanska kids ska sluta gå in i mörka rum utan att tända lampan och varför de envisas med att springa uppför trappor istället för att springa ut när dom har en galen mördare i hälarna?

Av Hanna Kastås