Harry Potter och Fenixorden

Charmen är borta

Harry Potter kämpar mot sina inre demoner och hånglar upp en klasskamrat i vad som nog får ses som seriens mörkaste del, både vad gäller innehåll och yta.

Den ondskefulle Lord Voldemort, mannen utan näsa, han vars namn inte får nämnas, är tillbaka och han är milt sagt förbannad, vilket i sin tur gör allas vår Harry Potter aningens uppretad. Bäddat för trubbel alltså, speciellt då trolldomsministeriet vägrar erkänna Voldemorts återkomst och istället skickar Dolores Umbridge till Hogwarts för att disciplinera eleverna till lydnad, vilket går sådär. Hon är faktiskt rätt fruktansvärd och hade jag själv attenderat Hogwarts så är det nog ett 100 procent korrekt antagande att den där spinkiga trollstaven inom loppet av fem minuter trollats upp någonstans där solen inte skiner. Även Harry Potter reagerar och slår näven i bordet. Tillsammans med sina vänner Ron och Hermione bestämmer de sig för att frigöra sig från systemets bojor och kämpa mot det kommande mörkret. De kallar sig för Dumbledores armé.

Harry Potter och Fenixordern är definitivt mörkare i tonen än de övriga filmerna, gråskalan dominerar och ondskan är ett konsekvent gissel, en rejäl förvandling från de tidigare eskapaderna alltså. Borta är den sköna humorn och de häftiga äventyren, kvar återstår karaktärerna och miljön och det är ärligt talat inte speciellt mycket. Och ja, jag inser att jag trampar en hel del fans på tårna här men det måste bara bli sagt: Harry Potter och Fenixordern håller inte måttet!

Chris Columbus, Alfonso Cuarón och Mike Newell, alla gjorde de någonting speciellt av sina filmatiseringar. Regissören David Yates verkar mest invänta uppföljaren: Harry Potter och Halvblodsprinsen. Kontentan av detta är, mycket prat, lååånga transportsträckor och en medelålders Daniel Radcliffe som inte längre verkar tycka det är sexigt att trolla.

Självklart finns det även en del positiva saker att säga om filmen; vi erbjuds till exempel Harry Potters första stapplande steg in i vuxenvärlden, via en rätt fin kyss … med en flicka skall tilläggas. Man slipper även de värsta barnsligheterna som förekom i de första två episoderna; britbuskisen. Slutligen så kan man inte heller negligera fotot eller effekterna, allt är extremt påkostat och däruti ligger en stor del av filmens faktiska underhållningsvärde. Dock hjälper inte detta, charmen är borta och med det även mitt intresse.

Av Magnus Blomdahl