Goya's Ghosts

Välspelat historiskt melodrama

Goya’s Ghosts är den legendariske filmmakaren Milos Formans senaste film, hans första på sju år. Filmen visades på Göteborgs filmfestival i år och gästades då av Milos Forman och Stellan Skarsgård, som spelar Goya.

Goya's Ghosts kretsar kring den spanske konstnären Francisco de Goya (1746-1828), etsaren och hovmålaren, som osminkat porträtterade kungafamiljer, men även skildrade kyrkans hyckleri och krigets fasor, utan att ta politisk ställning. ”Jag målar det jag ser”, säger Goya.

Filmen har en fiktiv handling. Goyas modell och musa, Inés, spelas utmärkt av Golden Globebelönade Natalie Portman, som Milos Forman valde från ett omslag på Vogue. Inés är dotter till en rik köpman, men blir torterad och dömd av inkvisitionen till fängelse, anklagad för kätteri. Goya ber sin vän, den nitiske munken Lorenzo, mästerligt spelad av Javier Bardem, att skona Inés liv. Men Lorenzo är en maktlysten och hänsynslös person. Forman jämför den spanska inkvisitionen med Östeuropa under kommunismen, men även med nazismen och andra -ismers tyranni.

Stellan Skarsgård gör Goya med pålagd potatisnäsa och peruk. Han är skicklig, men övertygar knappast som spansk fadersfigur och genialisk konstnär. Han är den gode vännen och bildkonstnären som blir döv, men inte mycket mer.

Formans recept på bra film är att vara sann och inte tråkig. Goya's Ghosts är absolut inte tråkig. Hemskheter och tragedier staplas på varandra till sista scenen. Historisk sanning blandas med fantasi för att få en bärande berättelse. Filmens första hälft känns trovärdig. Men sedan övergår handlingen alltmer till skräckromantik och gränsar stundtals till det pekorala. Det är dock oerhört vackert. Kostymer, scenografier, biroller, statister imponerar och övertygar. Milos kan sitt hantverk. Musiken fläskar på väl mycket ibland och gör dramatiska scener till såpopera.

Trots alla ohyggligheter, berörs jag knappast av människornas öden. Rollkaraktärerna känns som marionetter i ett grymt, konstfärdigt teaterstycke. Kungar, Napoleon och Wellington fladdrar förbi och skökor, dårar, bönder, soldater, prelater, tortyroffer blir till rekvisita.

Ändock blir jag bra förströdd i 104 minuter. Färdigheterna inger respekt. Goya’s Ghosts är en stark bioupplevelse. Förhoppningsvis väcker filmen nyfikenhet på Goya och hans alster. Kyrkan riskerar förlora i aktning, men det får dom ta. Dess historia är blodig och brutal.

Av Jan-Eje Ferling