Get rich or die trying

Godkänt trots
många klyschor

Curtis î50 Centî Jackson spelar huvudrollen i ett drama regisserat av Jim Sheridan. Handlingen har klara paralleller till Jacksons egen uppväxt.

Curtis Jackson, mer känd som 50 cent, spelar Marcus, en afroamerikansk kille med rappdrömmar som växer upp i en hård gangstervärld. Han har ingen aning om vem hans pappa är, eller kanske är det just det han har, en vag aning. Mamman, som förvisso ger honom mycket kärlek, blir uppeldad av en av sina älskare medan Marcus är hos mormor och morfar och leker med grannflickan.

Sedan händer det som man redan listat ut. Marcus börjar deala knark, blir skyddad av gansterprinsen Metallic, köper snyggaste vita Mercedesen och cruisar runt med armen lutad mot det nervevade fönstret och spanar på brudar, träffar kärleken, hamnar i fängelse och blir populäraste fången, träffar en kompis som får honom att vilja satsa helhjärtat på musiken, kommer ut ur fängelset och trillar dit igen.

Men sedan, just som det börjat gå lite bra, skjuts han nio gånger av en springpojke till sin forne gangsterbeskyddare. Under någon minut är Marcus död. Hans mormor håller honom hårt i sina armar där de skumpar mot sjukhuset på flaket av en pickup. Sjukhuspersonalen lyckas få liv i honom och efter den svåra rehabiliteringen förändras hans liv.

Fast îGet rich or die tryingî är full av klyschor, fast den är förutsägbar från första scenen och fast det finns många bättre filmer i samma genre, så kan jag inte låta bli. Jag tycker det är bra ändå. Jag skrattar när det är roligt, jag gråter när det är sorgligt och jag blir rörd i slutet. Men framför allt blir jag fascinerad av att killen fortfarande lever.

För fastän huvudrollsinnehavaren hävdar att îGet rich or die tryingî inte är en ren biografi över hans liv, är det svårt att tro att den är någonting annat. Och som någonting annat skulle den vara rätt meningslös.

Av Hanna Felixon