Fyra fruar och en man

Intim dokumentär
av Nahid Persson

Nahid Persson, som fick en guldbagge för sin dokumentär Prostitution bakom slöjan, kommer återigen med en film som går bortom gränserna och visar saker som, för vår recensent, bara tillhörde fantasin. ”Fyra fruar och en man” levererar inga färdiga lösningar, men skapar en nödvändig diskussion.

Koranen säger att varje man har rätt till fyra fruar, om han kan ta hand om och behandla alla väl. Detta har Herr Mohammadi tagit fasta vid och han är nu lyckligt gift, fyra gånger om, och har inte mindre än tjugo barn som alla älskar honom. Det här är en film om fyra fruar i dagens Iran som alla hatar sin man, men som inte finner någon annan utväg än att stanna hos honom, trots att han slår dem och har bedragit dem alla. För det är det enda sättet att slippa skiljas från sina barn. ”Fyra fruar och en man” visar på ett massivt kvinnoförtryck som tyvärr även finns i vårt svenska samhälle (dock i liten skala), och som vi alla borde reflektera över.

Farang, Goli, Shahpar och Ziba är fyra väldigt intelligenta kvinnor som lever i ett samhälle där de är helt beroende av sin man för överlevnad. De är medvetna om det absurda och orättvisa i sin situation men de vet samtidigt att det inte finns något de kan göra för att förbättra den. De bor alla under samma tak och är tvingade att göra det bästa av situationen. Alla vill vara mannens favorit och alla tänker högt om hur de tycker att de andra fruarna är och beter sig. De får till och med slåss om vem som är Herr Mohammadis mammas favorit, som också bor hos dem. Det finns oftast en komisk underton i filmen som hjälper till att förstärka känslan av absurditet och det är inte sällan mamman som står för den.

Att se den här dokumentären från ett svenskt perspektiv, som sägs vara det minst religiösa landet på jorden, är som att se på ett skådespel. Något man hört talas om, men som man inte riktigt trodde eller hoppades fanns kvar i vår civiliserade värld. Jag är född och uppvuxen i en förort till Stockholm, med en mor och en far som varit tillsammans så länge jag minns, jag har en syster och en bror och vårat hus var rött med vita knutar. Man kan nog säga att min familj är kärnfamiljen personifierad.

Så för mig att se en film om fyra kärlekslösa förhållanden under ett och samma tak med en kvinnosyn som så bekymmerslöst och öppet objektifierar kvinnan, är som att se in i en helt annan värld, en värld man inte skulle önska sin värsta fiende. Det här är en film som alla borde se.


Av Jonas Appelberg