Förvisningen

Snyggt, sorgligt och segt

Makarna Alexander och Vera har två barn tillsammans och väntar ännu ett. Det smått irriterande i situationen är att Vera avslöjar att det inte är Alexander som är far till barnet.

Det stillsamma vardagslivet på 50-talet ute på den ryska landsbygden får sig en törn och distansen mellan makarna blir minst sagt kylig. Det utvecklar sig till ett tungt drama som långt ifrån blir så vackert som den miljö det utspelar sig i, där barnen leker vidare i ovisshet om vad som händer föräldrarna emellan. Allt verkar vara som vanligt trots att modern dragit skam över familjen genom sitt snedsteg. Men i kulisserna fingrar Alexander på sin pistol och grubblar över hur han ska lösa den situation som har uppkommit.

Konstantin Lavronenko, som spelade fadern i far-son dramat "Återkomsten" av samme regissör, är en övertygande skådespelare och här finns en kuslig känsla av stark äkthet mellan honom och Maria Bonnevie. Att Bonnevie till synes talar flytande ryska filmen igenom (en ryska gör hennes röst) ter sig helt naturligt och hon visar verkligen vad hon går för. Filmfotot är väldigt snyggt och påhittigt, men även om kameraåkningarna ger tid till eftertanke blir det ändå alldeles för mycket dödtid. En överdrivet lång slutscen i tystnad visar sig inte alls vara någon slutscen, och den tragiska historien ger därefter ifrån sig en sista suck i form av en tillbakablick innehållandes en drastisk vändning.

Som helhet räcker det här dessvärre inte för att hålla mitt intresse uppe. Istället för att vila ögonen på den fagra Bonnevie får jag gång på gång lust att bara vila ögonen helt och hållet. Hade filmen bantats ned en halvtimme så hade den blivit mer slagkraftig.

Av Mattias Backström