Förtrollad

Töntigt uppiggande

Sockersöt tecknad film blandad med riktiga människor. Låter det som Roger Rabbit (om nu någon kommer ihåg den) eller Space Jam? Riktigt så illa är det inte. I Förtrollad lyckas mötet mellan den tecknade och riktiga världen ganska bra.

Det här börjar som en klassisk, tecknad Disney-saga i bästa Askunge-stil. En blivande prinsessa tar hjälp av skogens alla djur för att göra en "modell" av sin blivande drömpris. Som strax därefter lägligt dyker upp och räddar henne från att bli uppäten av ett troll. Men som i alla sagor finns det en ond häxa, tillika prinsens mamma, som inte vill ha någon svärdotter. Därför skickar hon prinsessan till ett ställe där det inte finns några lyckliga slut – nämligen New York. Och väl där slutar hon också med att vara tecknad – hon blir en vanlig tjej i en väldigt stor prinsessklänning.

Hon blir överrumplad av alla stressade människor och bilar (något hon aldrig sett tidigare). Ganska snart blir hon räddad även i denna värld av en annan drömprins – visserligen en advokat, men ändå. Robert, som han heter, tar med henne hem, påhejad av sin dotter som tycker att det här med prinsessor är riktigt kul. För att det hela ska bli lite mer komplicerat kommer även de andra tecknade sagofigurerna till den riktiga världen – drömprinsen, ekorren Piff (eller var det Puff?), den elaka häxan och hennes hantlangare.

Det här skulle naturligtvis kunna bli en alldeles för sockersöt saga, särskilt med tanke på att de före detta tecknade figurerna har en förmåga att titt som tätt brista ut i sång, men på något fånigt sätt så håller den här filmen. Bortsett från det något överdådiga slutet är det en och halv riktigt roliga timmar.

I början är jag lite skeptisk till Förtrollad, men efter ett tag kommer jag på mig själv med att sitta i biofåtöljen med ett leende som är svårt att tvätta bort. Töntig film, ja visst, men den piggar definitivt upp i höstmörkret.

Av Esbjörn Guwallius