Fool's Gold

Den vilda jakten på sk(r)atten

Det går inget vidare för Ben Finnegan. Han tycks inte komma någonstans i jakten på en sjunken spansk skatt, och har stora skulder till finansiären och tillika bling-älskande rapparen Bigg Bunny. Frugan har efter åtta års fruktlös jakt tröttnat, och har nu begärt skilsmässa.

Ett genombrott i sökandet kommer olidligt lägligt och plötsligt är Kate Hudson och killen med det svårstavade efternamnet förenade i lyckligt partnerskap igen och ska till varje pris fiska upp skatten. Med ondsinta rappar-hejdukar i släptåg försöker de klura ut ledtrådar och samtidigt hålla fingrarna i styr från varandra.

Det var många som älskade ”Hur man blir av med en kille på 10 dagar”, så att köra en repris med huvudrollsinnehavarna från den filmen spås vara ett klipp. Kanske vill tjejer betala för att gå och se McConaugheys tvättbräda och svällande muskler och drömma sig bort till sommar och sol. Men spara då hellre slantarna till hans kommande ”Surfer Dude”, där får ni se honom surfa också. För några minnesvärda skådespelarinsatser är han inte känd för att leverera, han har hittat sin plats i ledet och lär väl glida runt i skojfriska filmer som hunk ett tag till innan han byts ut mot någon yngre snygging och glöms bort.

Kate Hudson påminner mig nuförtiden mer och mer om sin morsa (Goldie Hawn) som var med i storfilmer som ”Tjejen som gjorde lumpen” och ”Tjejen som föll överbord” för ungefär 20 år sen. Det känns som om manuset till Fool’s Gold är från samma svunna 80-talskomediera med sina slapstickskämt, läckande story och tråkiga persongalleri. Det brukar alltid vara kul att se pappa Sutherland på vita duken, men här blir han mest en bifigur som på något sätt lurats in i den här pinsamma röran för att gestalta en brittisk lyxjaktsägare som hakar på i skattjakten. Hans bimbo till dotter är nog den som tar sin roll på mest allvar i filmen, och förmedlar verkligen stereotypbilden av korkad rikemansdotter på ett bra sätt med krystade kommentarer som får en att skruva på sig i biosätet.

Ett par gånger känner jag att det är en helt okej film för sin genre, men helhetsintrycket blir ändå för platt och något utöver det vanliga är det inte frågan om. Lite mer krävs för att det ska bli tummen upp. Men kanske är det just en lättsam lite småspännande somrig sk(r)attjaktsfilm du är ute efter? Då är det bara att traska till biografen.


Av Mattias Backström