Fishy

Blomstrande!

Singeltjejen Micka har börjat tröttna på att dra med sig nya killar hem från krogen varje helg. Hon längtar efter äkta kärlek, och kanske finns den egentligen närmare än hon tror.

Mickas nye granne Danne är en sunkig förortskille som går runt i träningskläder varje dag – inte alls den typ hon brukar falla för, men det går inte att förneka att han är rätt charmig. Han gillar henne väldigt mycket och de umgås nästan dagligen. Förutom när Dannes flickvän har ledigt från jobbet då, förstås…

Personligheterna kan nog alla känna igen sig i. Micka är tjejen som festar och har det kul och så smått börjar oroa sig för att inte hitta någon att stadga sig med. Hon satsar stenhårt på sitt jobb och har inte tänkt så mycket på att ha en seriös relation. Danne i sin tur har redan ett förhållande, men har nått till ett stadium av tristess där han trampar vatten och inte kommer någon vart.

Danne ser intresset från Mickas sida som en bekräftelse på att han är någon speciell, och tycker att det räcker där. Han funderar över att ta sig ur sitt förhållande, men det är just där det också fastnar. Bekvämligheten i förhållandet är en faktor som håller honom kvar, fegheten att våga ta steget och göra slut en annan. Han tvingar sig själv att gilla läget och sabbar på så sätt för alla tre inblandade och utgången är oundviklig.

Innan Maria Blom gav oss ”Masjävlar” och ”Nina Frisk” gjorde hon den här filmen som övningsfilm på filmskolan redan 2002. ”Fishy” (som är smeknamnet på stockholmsförorten Fisksätra, där filmen utspelar sig) var inte tänkt att visas på biograferna, men lyckligtvis har den nu hittat till vita duken. Personligen gillar jag den här filmen bättre än hennes andra två filmer i trilogin om singelkvinnor. Trots att de andra två är bra filmer är det här den enda av de tre jag har lust att se om. De duktiga skådespelarna som gör ”Fishy” till verklighet räcker gott och väl för att få mig på fall.

Blom levererar här en ganska enkel men samtidigt så realistisk historia som trots all förortssunkighet på något sätt skapar en behaglig och småmysig atmosfär som ger mig lust att stanna kvar och se hur det går för karaktärerna och hur de utvecklas och utvecklar sin relation. Jag har fått nytt intresse för vad Maria Blom kan ge oss i framtiden, och ser fram emot fler Blomstrande filmer i samma anda som den här.


Av Mattias Backström