Fiender emellan

Välspelad och snygg
fransk polisrulle

Frankrikes tyngsta skådespelare, Daniel Auteuil och Gérard Depardieu, möts i en välspelad svart polisfilm med snygg musik över regnvåta Parisgator.

Paris skakas av flera riktigt blodiga värdetransportrån. Jakten på ligan bakom dessa rån blir en maktkamp mellan de forna vännerna Leo Vrinks (Daniel Auteuil) och Dennis Klein (Gérard Depardieu) som basar över varsin del av det franska polishögkvarteret i Paris. Det är fårade män som inte är blyga för att ta till tvivelaktiga metoder för att fånga stadens oknytt.

Auteuil är den relativt goda och Depardieu den onda polisen som inte bryr sig nämnvärt om han sätter sina kollegors liv på spel. Båda rör sig obehindrat i Paris undre värld, umgås med prostituerade och skumma män på nattklubbar. Ibland möts de två rivalerna över en whiskey och cigarett på någon skum bar för att utbyta tips och syrligheter. Mellan raderna förstår man också att det finns en rivalitet som går djupare än på arbetsplanet mellan de båda poliserna.

Filmen bygger på polismannen Dominique Loiseaus liv och îRue Doctor Blanche-incidentenî, en av de mest dramatiska händelserna i den franska polishistorien. Regissören har tidigare varit polis och har tagit hjälp av Dominique Loiseau vid manusförfattandet. Resultatet blir en snygg, välspelad och stundtals vacker film med en spännande handling. Därför är det synd att vissa saker drar ner hela intrycket. Dels förekommer en del scener som i sammanhanget känns överdrivet svulstiga. Dels innehåller filmen en del tröttsamheter. Vrinks skönlockiga italienska fru, med en benstomme som en fågel, står till exempel och jämrar sig över hur fet hennes rumpa har blivit medan hennes heroiska man är ute och riskerar sitt liv i för rättvisan. Förutom den tuffa poliskvinnan Eve, som spelas av regissörens fru, lämnar filmens kvinnoporträtt alltså en del övrigt att önska. Men, å andra sidan, förväntade jag mig inte något annat.

Av Hanna Felixon