Dodgeball

Enkel men varm komedi
om ökänd sport

Det är här nog ett måste för dig som hatade gympan i skolan. Dodgeball, eller spökboll på svenska, går ut på att straffa ut motståndarna hårt och skoningslöst. En boll där, en här och sedan ligger du ner. Utslagen. Se den för Vince Vaughn, manar vår recensent.

Historien är enkel. Ägaren till gymmet Average Joe's, Peter LaFleur (Vince Vaughn), står inför fullbordat faktum. Han måste sälja sitt företag till rivalen White Goodman (Ben Stiller) som driver Globo gym, en kedja av toppmoderna träningsanläggningar. Anledningen är att den godhjärtade LaFleur inte är så bra på att driva in pengar, och därför har skulder upp över öronen. Tillsammans med dem som tränar på gymmet får han en briljant idé – genom att vinna turneringen i dogdeball ska de klara av gymmets skulder. Naturligtvis är inte Goodman sen att anta utmaningen.

Vince Vaughn är i sin lågmäldhet en strålande komediskådespelare. Han påminner mig om en tidig Bill Murray, så som vi såg honom i Lumparkompisar och Tootsie. Jag hoppas att vi kommer att få se mycket mer av honom i framtiden, framförallt då i komedier där han som i denna bara kan flyta med och ändå vara den självklara mittpunkten.

Det här en ganska banal komedi, men den har något viktigt som saknas i de flesta andra filmer ur denna kategori, nämligen värme. Det känns att gänget bakom den här filmen hade ganska roligt under inspelningen. Utan detta och den utmärkte Vince Vaughn hade Dogdeball stått sig slätt.

Av Esbjörn Guwallius