Direktören för det hele

Uppenbara ledningsproblem

För att avsluta försäljningen av ett it-företag kräver köparen att direktören skriver under avtalet i egen hög person. Varken speciellt konstigt eller svårt att ordna, kan tyckas. Om nu bara företaget hade haft någon direktör.

Företagsägaren Ravn har varit för feg för att skylta med att det är han som är boss, och har under årens lopp skyllt på ”Direktören för det hele” när det har uppstått problem på företaget. Som en panikåtgärd hyr han in Kristoffer, en misslyckad skådespelare som instrueras att ta sig an rollen som företagsdirektör.

Men utan kunskap om vare sig vad företaget sysslar med eller vad Ravn egentligen i sin falska roll som VD har pratat med de anställda om i mejl, blir det inte helt lätt för Kristoffer att övertyga omgivningen om att han är den han utger sig för att vara. Det dröjer inte länge förrän de anställda börjar tvivla på hans trovärdighet och konfronterar honom.

Skådespelarna är några av Danmarks storheter och Jens Albinus (som vi kan se spela huvudrollen i tv-serien ”Örnen”) spelar dålig skådespelare på ett förträffligt sätt och tillsammans med Peter Gantzler (”Krönikan”, ”Italienska för nybörjare”) utgör de en bra duo som står för stommen av den absurda komiken.

Men även om filmen utger sig för att vara en komedi bör ett varnande finger ändå höjas. Det är inte överdrivet komiskt, det blir mest pinsamma situationer som för tankarna till tv-serien "The Office". Enligt en voiceover från Lars von Trier själv i början av filmen ska man inte överanalysera detta verk, utan bara ta det för vad det är och sedan lämna salongen och inte tänka mer på vad man har sett. Även om man inte ska tolka något så känns det som om Trier har haft lite idétorka och ändå känt någon sorts press på sig själv att som påhittig lekfarbror slänga ur sig något lagom crazy.

För crazy blir det, inte minst med den nyskapande automavision-tekniken. Denna går ut på att ett datorprogram slumpmässigt väljer ut kameravinklar och man struntar i om huvudmotivet är centrerat i bild eller om scenföljden eller ljudet är rätt. Det känns ganska underligt, och själv blir jag aldrig riktigt frälst av nymodigheten. Men gillar man småunderliga von Trier-projekt får man här ännu ett att lägga till listan. Sedan kan man ju följa instruktionerna och glömma vad man just sett. Det tänker åtminstone jag göra.

Fotnoter: Mer information om filmtekniken automavision
hittar du här.

En intervju (på engelska) med Lars von Trier om Direktören för det hele finns i tidningen The Guardian.

Det fanns en tävling som kallades för "Lookey", där vinsten var en roll i en von Trier-film. Tävlingen var till för den uppmärksamme biobesökaren och gick ut på att man skulle hitta felplacerade element i filmen. Mer om hur det gick till kan man läsa på www.lookey.dk

Av Mattias Backström