De feta åren är förbi

Oerhört rolig film
med budskap

Två unga aktivister, Jan och Peter, gör påhälsningar hemma hos välbeställda personer och organiserar om deras hem för att protestera mot orättvisorna i samhället. Vår recensent hoppas att få ser mer av regissören Hans Weingartner.

Det här är spelfilmsversionen av Stefan Jarls och Lukas Moodyssons Terrorister, kryddad med en stor nypa humor. Nja, inte riktigt. De feta åren är förbi är en tysk komedi om tre ungdomar som har bestämt sig för att ge de rika en läxa som de sent ska glömma.

Jan och Peter bryter sig in hos välbemedlade villaägare. De stjäl inte något, utan flyttar omkring möbler och saker för att de ska veta att de inte går säkra längre. Efter sig lämnar de också ett meddelande – "Die fetten Jahre sind vorbei".

Jan och Peter har detta som sin hobby, samtidigt som det är en viktig politisk handling, åtminstone för Jan. En dag dyker Jule upp i deras liv. Hon är Peters flickvän, men fattar tycke för Jan när hennes pojkvän är bortrest några dagar.
Tillsammans bryter sig Jule och Jan in i en ännu en villa för att ställa till det för den bortreste ägaren. Allt går dock inte som de tänkt sig och de blir överraskade. Jan och Jule ringer Peter för att få hjälp. De bestämmer sig för att kidnappa den rika villaägaren.

Det här är en film som har ett budskap samtidigt som den är oerhört rolig. Innan pressvisningen hör jag några röster bakom mig som viskar "Åh nej, den är på tyska". Efter filmen hör jag inte några som helst klagomål. Tyskland har alla chanser att segla upp som ett nytt "Danmark" när det gäller kreativ och nyskapande filmproduktion. De feta åren är förbi förtjänar att ses av och roa många biobesökare. Jag hoppas att få se mer av regissören Hans Weingartner!

Av Esbjörn Guwallius