Day After Tomorrow

Högt underhållningsvärde
i katastrofaction

Det här är klassisk katastrofaction. Kanske inte när den är som bäst, men underhållningsvärdet är ändå högt. Jorden står inför en ny istid och den ende som kan rädda vår planet är en förutseende professor. Men han svårt att få folk att inse vad som håller på att ske.

Jack Hall är professor. Inte direkt en sådan professor som vi kanske föreställer oss, med långt skägg och grått hår, Nej, den här professorn är ute upptäcker världen. I den första scenen möter vi honom under ett äventyr på Nordpolen, där han är på väg att störa ner i en gigantisk glaciärspricka. Sedan hamnar vi på en konferens där han varnar för att växthuseffekten kommer att ge oss en ny istid, kanske om 100 år, kanske om 1000.

Men Hall har räknat fel. Istiden lurar bakom hörnet. Snart blir klimatet allt kallare runt hela jordklotet. I Japan regnar det hagel stora som tennisbollar. Los Angeles ödeläggs av tornados. Skottland blir så kallt att allt levande fryses till is. Snart ligger hela världen under ett djupt snötäcke. Nu måste professorn ställa allt till rätta. Men vad är jordens undergång mot familjens väl och ve? Jack Halls son befinner sig i New York, insnöad tillsammans med sin nyvunna kärlek. Det blir räddningsaktion med polarutrustning.

Några oförglömliga skådespelarprestationer talar vi knappast om i denna film. Här är det specialeffekterna som står för hela showen. Day after tomorrow är två riktigt underhållande timmar, även om jag någon gång har fingret farligt nära fast forward-knappen på fjärrkontrollen. Se den en kulen höstkväll, så känns inte vårt svenska klimat längre lika bistert.

Av Esbjörn Guwallius