Constantine

Förvirrat religiöst hopkok

Föreställ dig en tillvaro där änglar och illvilliga demoner är lika vanligt förekommande som vanliga medmänniskor. Där har du vardagen för John Constantine, huvudperson i filmen som bygger på DC Comics-Vertigos vuxenserie Hellblazer. En dussinactionthriller med träig dialog efter ett kasst manus, enligt vår recensent.

I serieform utspelar sig den här historien i Storbritannien; i filmversionen har spelplatsen förflyttats till USA och Los Angeles. Keanu Reeves är den kedjerökande demonjägaren John Constantine, som fötts med den tvivelaktiga îgåvanî att kunna se de övernaturliga varelser som rör sig i världar parallella med vår egen. En gåva som hela livet förpestat hans tillvaro och rentav drivit honom till ett, misslyckat, självmordsförsök.

John Constantine är inte ensam om sin övernaturliga förmåga. När den unga kvinnan Isabel Dodson mystiskt begår självmord genom att hoppa från ett tak söker hennes tvillingsyster Angela (Rachel Weisz) upp Constantine. Tillsammans ger de sig ut på en jakt efter sanningen bakom systerns död.

Tanken på en parallell demonvärld hade kunnat bli intressant och inte minst dramatiskt tacksam. Och är det mycket möjligt i serieform. Men här utgör intrigen mest ett förvirrat religiöst hopkok bestående av halvhuvade demoner, märkliga ritualer och exorcism om vartannat. Regidebutanten Francis Lawrence – som tidigare gjort musikvideor åt bland andra Britney Spears – hyser uppenbarligen större intresse för special- och ljudeffekter än för historien och karaktärerna i sig själva. Hur som helst är det i ärlighetens namn inget vidare manus han haft att arbeta med.

Scenerna från Helvetes-Los Angeles är förvisso rätt suggestiva, en del demonscener lite lagom äckliga och visst är det aningen kul när Peter Stormare dyker upp i form av djävulen, i vit kostym. Men i övrigt? En dussinactionthriller med träig dialog efter ett kasst manus. Kanske får sciencefictionfantaster ut något av Constantine; undertecknad får det inte.

Av Karin Andrén