Caramel

Färgstarkt och bitterljuvt
om kvinnoliv i Beirut

I en skönhetssalong i Beirut arbetar fem ogifta yngre kvinnor. De pratar om intima hemligheter under arbetet med hårfrisyrer, ansiktsbehandlingar och plågsamma benvaxningar med hemmagjord kolasmet, caramel. Kvinnorna lever i skärningspunkten mellan den västerländska och den österländska kulturen. Några män, fästmän, älskare, poliser korsar kvinnornas väg, vilket öppnar för romantik, men också problem. Det är vackert, rörande och ganska underhållande.

Kvinnornas inre liv och kriser skildras varsamt, ibland med humor, men oftast med medkänsla och respekt. Männen finns där, men mer anonyma och skildrade med distans. De dyker upp och försvinner. Ett par stannar dock och delar kvinnornas liv. Filmen skildrar också ett par andra kvinnoöden i närmiljön. En äldre, ogift sömmerska, som bor med sin besvärliga, tokiga gamla mamma och möter en stilig herre. En desperat medelålders kvinna med åldersneuros, som vill bli filmstjärna, bekämpar kosmetiskt sitt åldrande.

Skådespelarna är intagande och trovärdiga i sina roller. Yves Sehnaouis utmärkta filmfoto badar i det österländska, varma, gyllene ljuset. Hettan känns på huden och kropparna doftar. Khaled Mouzanar musik blandar smakfullt olika stilar.

Det är en uttrycksfull och sensuell film. Det är vackert att se hur kvinnorna stöder varandra i deras svårigheter. Det finns en oskuldsfullhet i deras liv som berör. Det är inte långt mellan deras skratt och gråt. Filmen är lågmäld och saknar egentligen en kärnfull intrig. Vi följer i stället flera kvinnors liv parallellt, hur de möts och delar med sig av sina vardagsproblem.

Caramel är regissörens och skådespelerskan Nadine Labakis debutfilm. Hon spelar själv flickan Layale i filmen. Caramel har stor gjort succé i Frankrike och på filmfestivalen i Cannes på Director’s Fortnight. Den visades och prisbelönades på Stockholms Filmfestival 2007. Caramel blev en stor framgång i Libanon och var landets Oscarskandidat som bästa utländska film 2007.


Av Jan-Eje Ferling