Bonjour Sagan

ej_tumme

De små skandalernas sympatiska ”grande dame”

”Denna nya känsla som förföljer mig med sin bitterhet och sin sötma nämner jag endast med tvekan vid det vackra, allvarliga namnet sorg.” Françoise har alldeles precis fyllt 18 år när hon skriver dessa rader, de första i ”Bonjour Tristesse”, en roman vars enorma framgång lanserar myten om ”La Sagan”.

Denna myt innehåller ingredienser som framgång, kärleksaffärer och högljudda skandaler. Bakom dessa döljer sig en kvinna som var en kvalificerad anti-konformist, för att inte säga självständig och fri. Fri att skriva, att älska och att förstöra sig själv.

Trots att Françoise Sagan under årens lopp blev mer känd som de små skandalernas sympatiska ”grande dame” inom de franska kulturkretsarna, övergav hon aldrig sin litterära karriär. Hon publicerade ett femtiotal romaner och teaterpjäser, varav flera blev stora framgångar.

Françoise Sagan, vars riktiga namn var Françoise Quoirez, föddes den 21 juni 1935 i Carjac, i det franska departementet Lot. Hon var den förmögna industrifamiljens tredje barn och hon växte upp med sin bror Jacques och sin syster Suzanne i Paris på boulevard Malesherbes.

1940 flyr familjen Quoirez till Lyon och hyr ett hus i Saint-Marcellin (i bergskedjan Vercors) fram till slutet av andra världskriget. Familjen återvänder till Paris 1945. Efter en kort vistelse vid Couvent des Oiseaux, som hon skickas tillbaka från för ”bristande spiritualitet”, börjar Françoise studera vid Hattemer. Här träffar hon Florence Malraux.

Sommaren 1953 skriver Françoise, som fascineras av Rimbauds ”Illuminations”, en roman på sex veckor: ”Bonjour Tristesse”, vars titel är hämtad från en vers av Paul Eluard. Hon skickar manuskriptet till två förläggare och René Julliard svarar fortast. Han läser manuskriptet under natten och morgonen därpå beslutar han sig för att publicera det. Françoise väljer en pseudonym inspirerad av prinsessan av Sagan från Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.

”Bonjour Tristesse” berättar på ett distanserat sätt, både oskuldsfullt och perverst, om uppvaknandet av en tonårings kärlek. Romanen lanseras våren 1954 som ett verk som talar till den kvinnliga frigörelsen. Nio år efter kriget blåser en frihetens vind över St-Germain-des-Prés existentialister. Pressen hyllar den fortfarande minderåriga Sagans tonfall och jämför henne med Colette och Radiguet. Boken erhåller det prestigefyllda Prix des Critiques och rosas därefter av François Mauriac. Försäljningen exploderar, boken säljs i flera miljoner exemplar varav en miljon i USA. Det är den äran för den unga Sagan som hyllas som en ungdomens ikon under 50- och 60-talen. Hon blir snart husarernas och de parisiska existentialisternas musa.
”Äran mötte jag vid 18 års ålder på 188 sidor, det var som en gasexplosion”, berättar hon senare.

”Bonjour Sagan” är filmen om Françoise Sagans liv. Den kritikerrosade skådespelerskan Sylvie Testud porträtterar författarinnan och i övriga roller ser vi även skådespelare som Pierre Palmade, Jeanne Balibar och Denis Podalydès.


Av Film.nu