Bombay dreams

Laddade känslor utan överspel i Bombay dreams

Ebba är en vanlig tonårstjej som tränar simning, har kul med bästisen Camilla och spanar på klasskompisen Erik. Hennes stora dröm är dock att åka till Indien och leta upp sin biologiska mamma. Det här är en riktig feelgood-film, menar vår recensent.

Ebbas (Gayathri Mudigonda) adoptivmamma Anita (Sissela Kyle) har lovat att de ska åka till Iniden – bara inte just nu. När Ebba hittar ett undangömt brev från sin biologiska mamma beslutar hon sig för att ta saken i egna händer. Om hennes adoptivmamma inte vill åka så tänker hon åka själv. Med bästisen Camillas (Nadine Kirschon) hjälp börjar hon i smyg planera för den stora resan.

Det här är en film som visar att vuxna inte alltid har rätt eller vet vad som är bäst för sina barn. Ibland behövs det lite ungdomlig beslutsamhet och jävlaranama istället för vuxen oro och ängslan. Vi får se svårigheterna. men även möjligheterna. för adopterade barn och deras adoptivföräldrar.

Vid flera tillfällen är det laddade känslor, utan att det för den skull blir något överspel. I en känslosam scen mellan Ebba och Anita hör vi filmmusik istället för deras röster. Det känns skönt, för deras kroppsspråk säger allt. Filmen har ett allvarligt tema men det finns också en hel del humor som främst Camilla står för. Alla karaktärerna är bra men Camilla är helt underbar. Hennes mimik och tonlägen är verkligen härligt tonårsaktiga. Det enda jag undrar över är om det verkligen finns tjejer i den åldern som stickar?

Lite tveksam är jag också över om det verkligen är så lätt för en tonåring att köpa flygbiljetter och skaffa visum som det var för Ebba. Gayathri Mudigonda som spelar Ebba skildrar på ett lättbegripligt sätt hennes identitetsfunderingar. En rolig detalj i filmen är de små klippen där Ebba drömmer om Indien i bästa Bollywood-stil. Sissela Kyle och Peter Dalle (som spelar Camillas pappa) är trovärdiga tonårsföräldrar – oroliga, lite pinsamma och förvånade över att deras barn håller på att bli vuxna. Bombay dreams är en feelgood-film, helt klart värd att se.

Av Elin Gunnarsson