Be cool

Be cool blir en
parodi på sig själv

I denna uppföljare till Get Shorty får vi än en gång möta ex-gangstern Chili Palmer. Nu har han tröttnat på filmbranschen och satsar på musikbranschen istället. På en klubb hittar han sångerskan Linda Moon (Christina Millian) och bestämmer sig för att göra henne till stjärna. Inte särskilt cool, tycker vår recensent.

Lägligt nog har Chili Palmers (John Travolta) vän som var musikproducent blivit mördad, så Chili tar stegvis över både hans företag och hans fru (Uma Thurman). Företaget är dock kört i botten och Linda Moon har ett oavslutat kontrakt med en konkurrent. Musikbranschen blir tuffare än Chili tänkt sig när han på samma gång jagas av ryska maffian, hårdkokta rappare och arga skivbolagsdirektörer.

I Be cools rollista hittar man idel kända namn, vilket naturligtvis höjer förväntningarna lite extra. Men när jag slagit mig ner i biosalongen så blir jag lite konfunderad. För är detta verkligen det bästa de kunde åstadkomma med så bra förutsättningar? Efter ett tag slappnar jag dock av och skrattar flera gånger. Det drivs friskt med musikbranschen och alla människor som arbetar i den. Men jag kan inte låta bli att störa mig på att de flesta karaktärerna är så överdrivna. Det gör att Be cool känns som en parodi på sig själv.

Travolta försöker verkligen vara cool men det krävs mer än en flådig kostym och ett snett leende för det. Till och med Uma Thurman känns extremt blek, trots sin klädsamma solbränna. Den omtalade dansscenen mellan Thurman och Travolta känns bara stel och förutsägbar. Dialogen känns ganska platt även om vissa poänger får mig att dra på smilbanden.

Harvey Keitel spelar den konkurrerande skivbolagsdirektören och lämnar inte heller några bestående intryck. Lite roligare är hans hjälpreda som spelas av Vince Vaughn. Hans karaktär vill gärna vara en cool svart man och han gör sitt bästa för att ha alla de rätta attributen och det rätta snacket. Det är småkul, men jobbigt i längden. The Rock spelar livvakt med skådespelarambitioner och det får mig att längta efter hans insats i Welcome to the jungle. Vad Danny Devito gjorde i filmen kan jag knappt minnas så här några timmar efteråt. Det jag däremot kommer att minnas är duetten mellan Christina Millian och Steve Tyler, men det är nog mest för att jag gillar låten.

Trots att jag skrattar några gånger så lämnar Be cool en tråkig eftersmak. Jag tyckte inte Get Shorty var någon höjdare och efterföljaren är det definitivt inte. Möjligtvis kan Be cool ses på video en regnig söndagseftermiddag.

Av Elin Gunnarsson