Baksmällan del II

För mycket av det goda

Nittio minuter av depraverat sex, droger och Zach Galifianakis borde ju inte kunna bli annat än helt fantastiskt. Tyvärr så känns det som om man sett det hela förut. Jo, just det, i Baksmällan 1.

Problemet med uppföljare är att de alltid ska vara lite för mycket av det goda. Man tar det som gjorde originalet till en succé och multiplicerar med tio. Oftast blir det lite för mycket och “Baksmällan 2” är inget undantag.

Todd Phillips, som regisserat både ettan och tvåan, är en av mina Hollywood-favoriter. Han vet hur man gör komedi på gränsen till vad som är lite för amoraliskt, lite för snuskigt, lite för bisarrt. Från den fantastiska GG Allin-dokumentären “Hated” från 1994 till “Raka spåret” till Chicago-pastischen “Due Date” där Zach Galifianakis och Robert Downey Jr. fick till ett skönt samspel. Nu kommer alltså “Baksmällan 2”. Samma gäng från första filmen är med om ungefär samma sak som i 1:an. Spelplanen är dock bytt och nu är det Thailand som gäller då Ed Helms svensexa gått överstyr. “It happened again”, säger Bradley Cooper och på gott och ont är det exakt det som är fallet.

Men visst får man sig en del skratt och hade man kunna sätta en röd-grön tumme så hade jag gjort det. Mike Tyson sluddrar sig igenom en rätt lustig cameo, Ed Helms karaktär Stu har oskyddat sex med en storbystad shemale och Mr. Chow, från föregångaren, imponerar fortfarande med sitt mikroskopiska organ. Men snälla, låt oss slippa en Baksmällan 3.

Av Magnus Blomdahl