Away we go (Bonusrecension)

En lite för mysig film

Burt och Verona har flyttat för att komma närmare Burts föräldrar, nu när de ska få sitt första barn. När de är där på besök släpper föräldrarna bomben att de ska flytta från USA under två år.

Burt (John Krasinski) och Verona (Maya Rudolph) känner att det inte finns någon anledning för dem att bo kvar i den lilla staden, så de bestämmer sig att åka runt i USA för att ta reda på var de kan tänka sig att slå sig ner och bilda familj. Det hälsar på vänner och bekanta i olika delar av de förlovade landet.

Sam Mendes, som har regisserat filmer som ”American beauty” och ”Revolutionary road”, ger sig här på att göra en slags romantisk komedi. Visst funkar det, det är en underhållande och charmigt men det känns lite som om han gjort den med vänsterhanden. De människor som paret möter under resan är bara lite för utstuderade och blir ibland så klyschiga att det är svårt att relatera till dem.

Jag kan ta paret LN (Maggie Gyllenhaal) och Roderick (Josh Hamilton som exempel. Ett slags hippie-par som delar allt med sina barn – till och med sina sängaktiviteter eftersom hela familjen sover i samma bädd. Eller paret Tom Garett och Munch Garnet som är så helylle-bra rakt igenom och har svar på alla svåra frågor på ett sätt som gör att det blir lite läskigt.

Dessa karaktärer de möter på sin resa blir så främmande för oss som publik att vi förstår att sälla oss till den stora skaran och får en känsla av samhörighet med Burt och Verona. ”Away we go” är en film som stryker normen medhårs, den utger sig för att stå för acceptens men den hyllar den heterosexuella normen på ett sätt som jag tycker är lite osmakligt.

Det skulle vara så enkelt att hylla den här filmen i sin independent-mysiga utformning, men det gör jag inte bestämde jag mig för nu. Jag kunde inte låta bli att öppna mitt kritiska öga.

Av Jonny Holmberg