Augustilunch i Rom

”Pantertanter” på italienska

”Augustilunch i Rom” skildrar en mänsklig värme som bara verkar finnas på film. En man ägnar all sin tid och kraft åt att ta hand om sin egen och andras mammor. Trots ett gäng färgstarka karaktärer når filmen ändå inte riktigt fram.

Gianni är en medelålders man som bor hos sin mamma i Rom. All hans tid går åt till att ta hand om henne och att småprata med bekanta människor i området. Gianni och hans mamma dras med stora skulder och klarar inte längre av att betala räkningarna. När hyresvärden erbjuder att efterskänka hyran mot att Gianni tar hand om hans mamma kan Gianni inte tacka nej. Det hela slutar i att han får ta hand om fyra äldre damer.

Gianni är en man som gör allt för sin mamma. I första scenen sitter han vid sin gamla mammas sängkant och läser ur en bok för henne. När mamman frågar något suckar inte Gianni utan letar istället tålmodigt fram svaret på hennes fråga. Lika vänligt och tålmodigt ser han efter sin mamma när hon senare på natten ropar på hjälp.

Giannis självuppoffring leder till ekonomiska bekymmer då han inte har tid att skaffa sig ett jobb utanför hemmet. Men i självuppoffringen finns också lösningen på problemen. Giannis starka medmänsklighet att ta sig an de gamla damerna ger ekonomisk belöning.
Värmen och de charmiga gamla damerna är filmens behållning och gör den också uthärdlig, men inte mer än så.

Trots att filmen är ovanligt kort, 75 minuter, känns den långtråkig. Jag kommer på mig själv titta på klockan ett antal gånger, och det är aldrig ett bra tecken. Det händer helt enkelt för lite för att det ska vara intressant. Utöver ett fåtal sekvenser som får smilbanden att röra på sig liknar filmen mest ett väldigt långt avsnitt av ”Pantertanter”.

Av Oscar Krooni